Som exempel på hur problemen ser ut tar jag Lycksele där jag varit aktiv i Jägareförbundet. Tidigare hette det Lycksele jaktvårdskrets och jag kommer i fortsättningen att benämna det kretsen.

I början av 1980-talet föreslog dåvarande länsjaktvårdaren Sture Sjögren att man skulle dela upp kretsen i tio zoner. Sture var en föregångare med märkning av älgar samt forskning på älgarnas vandring.

Han ansåg att kretsen var för stor för att få ett bra grepp om förvaltning av älgstammen. Dessa zoner var valda så att de hade ungefär lika betingelse när det rörde älgarna och jakten på dem.

Träffade jägare

Varje år åkte vi representanter från kretsstyrelsen ut till byarna och träffade jägare från de olika jaktlagen. Det var välbesökta möten med uppskattningsvis minst 20 besökare på varje ställe, alltså totalt 200 jägare som vi kom i kontakt med varje år.

På mötena redovisades föregående års älgjakt med älgobs, avskjutning och så vidare. Varje jaktlag/jaktvårdsområde fick sedan berätta om hur de uppfattade den gångna jakten, älgstammens utveckling samt framföra önskemål om kommande års tilldelning.

Nuläget ett helt annat

Tyvärr är, som jag ser det, läget i dag något helt annat. Jag ska ge några exempel på hur det kan vara:

• En chef på ett av skogsbolagen uttalade i september 2017: ”Då är det ju vart jaktlags uppgift att vara ute i skogen och jaga. Men i värsta fall om de inte löser sin uppgift måste vi nog byta ut vissa jaktlag.”

• En jägare i ett grannlag blev i samband med starten av det nya älgjaktssystemet invald i styrelsen för det älgskötselområde som hans viltvårdsområde ingick i. Efter ett par möten avgick han ur styrelsen eftersom han insåg att han bara förväntades nicka bifall till skogsbolagets direktiv. Detta fick till följd att berörda bolag direkt tog av honom en privat jakt som han hade arrenderat av bolaget.

• Det finns nu ett antal viltvårdsområden i Lycksele som inte tycker att det fungerar med hanteringen i det skötselområde de tillhör. Därför har de påbörjat arbetet med att gå ur och återregistrera sig som licensområde. I ett av fallen har skogsbolaget omgående hotat med att de i så fall kommer att upplösa berörda viltvårdsområden.

Möjlig jaktstrejk

Det kan inte vara framtiden att storskogsbruket fortsätter med hot och vedergällningar mot sin största resurs för att hålla älgstammen på en rimlig nivå, nämligen jägarna.

Jag är övertygad om att bolagen står inför stora problem med en minskande jägarkår, som dessutom blir allt äldre. Många av dagens unga jägare tycker att det blir för dyrt med älgjakt och väljer i stället småviltsjakt.

Utflyttning från byarna i Norrlands inland gör att man tappar den markservice som numera ett par personer i varje by står för, och som gör att älgjakten fungerar. Dessutom pratar jägarna allt oftare i termerna om en jaktstrejk ett år ”för att visa dem”.

Skapa dialog

Mitt förslag är att Sveaskog, Holmen och SCA kontaktar styrelsen i kretsen och enas med dem om ett samarbete där zonträffarna i någon form återupprättas. Berörda bolag deltar i de zoner där de har störst intresse.

Till dessa träffar kallas alla områden som ingår i zonen. Sedan kan bolagen redovisa sina ståndpunkter, kretsen visar sitt material och jägarna ges möjlighet att yttra sig.

Detta skulle skapa en dialog samt göra att jägarna blir delaktiga i förvaltningen av vår fina och värdefulla älgstam.

Jag har medvetet valt att skriva om förhållandena i Lycksele som har varit och är en stor jaktkommun, men är övertygad om att liknande problem finns på många andra ställen!

Roland Heldestad

Lycksele