Att som nu ge Naturvårdsverket, som tidigare inte respekterar demokratiskt fattade beslut i riksdagen, fritt spelrum öppnar för att myndigheten får en total dominans över jakten och jägarna och livet på landsbygden.

Tänk tanken att Naturvårdsverket nu sätter gränser för vad som får finnas av olika viltstammar. Med hjälp av den tvingande rapporteringen av fällt vilt som föreslås, kan markägare och jaktlag som genom eget arbete har byggt upp livskraftiga viltstammar få se Naturvårdsverkets lakejer skjuta ned dessa till de bestämda målen, under namnet skyddsjakt. Jämför bara med hur björnjakten idag hanteras.

Hindrar ingen

Att detta inkräktar på äganderätten kommer inte att hindra vare sig Naturvårdsverket eller den nuvarande regeringen, då just äganderätten mer och mer ifrågasätts och beslut i riksdagen som går emot deras uppfattning gång på gång nonchaleras.

Men, möjligheten för Miljöpartiet att genomföra detta och utropa sig som segrare gavs ju av ett parti som i alla fall jag trodde bättre om, nämligen Centerpartiet. Eftersom dessa drastiska förändringar av jakten och viltvården tagit plats i vänsterns finrum, är det inte förvånade att det är helt tyst från deras sida, trots att det är ett beslut som mycket handlar om landsbygden och livskvalitet.

Större tyngd

Jag har varit medlem i Svenska Jägareförbundet så länge jag kan minnas, och tror nog man har försökt att hitta lösningar. Jag tycker dock att förbundet i förhandlingar med regeringen borde använt mer av de stora frivilliga insatser som man uppmanat medlemmarna till, för att få större tyngd i sina argument.

Det är ju genom arbetet medlemmarna utför som staten har lyckats få utfört arbete som är värt sex gånger mer än anslaget till Jägareförbundets allmänna uppdrag.

Det borde, tillsammans med de erkänt goda insatserna vad beträffar trafikeftersök, insamlandet av underlag för forskning, med mera, vara ett tungt argument i förbundets arbete för en fortsatt bra jakt och viltvård.

Ifrågasätta arbete

Idag läser jag att Jägareförbundets representanter försökt träffa ansvarig minister, med anledning av polisens alltmer brutala agerande mot jägare. Vad fick man för det? Jo, en statssekreterare svarar att det kan vara bra för Jägareförbundet att ha en dialog med polisen.

Det är ju exakt vad en före detta polischef påtalade i en debattartikel på Svenskjakt.se för flera veckor sedan.

Visst ser det bra ut med bild på riksdagshuset och förbundsordförande Torbjörn Larsson som säger att ”det är bra att departementet känner till vad som händer så att regeringen kan agera”, men vem kan tro på detta?

Även om det känns tråkigt är det kanske nödvändigt att ifrågasätta arbetet med viltförvaltningen, med trafikeftersöken, med mera, för att visa att vi inte kan ta emot hur mycket skit som helst utan att reagera.

Bo Larsson