Den första och viktigaste regeln för sund politik är att identifiera och lösa problem. I svensk politik gör man alldeles för ofta precis tvärtom. Under förespegling att lösa ett identifierat problem skapas i stället nya.

Aktuellt just nu är vapenfrågan och EU:s nya vapendirektiv, som begränsar och försvårar legalt vapeninnehav. Ministrarna Morgan Johansson (S), Anders Ygeman (S) och Sven-Eric Bucht (S) lovade före valet att inte göra något som försvårade för jägare och sportskyttar.

De blåljög.

Anna Maria Corazza Bildt (M) påstod att ”Jag är stolt att vi lyckats ta bort de delar som begränsade jägare och sportskyttar. Jag vill försäkra dem om att de kan fortsätta med att njuta av sina fritidsintressen”.

Antingen förstod hon inte eller så ljög hon också, oklart vilket som är värst. 
Oavsett vilket röstade Moderaterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Feministiskt Initiativ och Socialdemokraterna för direktivet, trots dess uppenbara brister och risker.

Legala vapen – närmast problemfritt

Visst är illegala vapen i händerna på kriminella ett stort problem. Samtidigt är legala vapen i händerna på tusentals jägare och sportskyttar i Sverige i det närmaste problemfritt och har så varit under mycket lång tid.

Den enda gemensamma nämnaren är vapen, även om alla vet att legala, civila vapen inte ens är intressanta för kriminella. Men nu har ju svenska politiker historiskt alltid strävat efter att vara ”bäst i klassen”, ett slags världssamvete, och så även här.

Därför överimplementeras nu vapendirektivet, man går längre än vad ens EU vill. Som lök på laxen har vi dessutom ett antal tjänstemän som aktivt motarbetar civilt vapeninnehav, numera också med stöd av ovan nämnda EU-direktiv. Så trots alla fagra löften kommer nu förslag och krav som ytterligare försvårar för skyttar och jägare.

Orimligt – eller avsiktligt?

Exemplen är många, men ett av de mest flagranta är Polismyndighetens nya föreskrifter för skjutbanor som innebär att övningsskytte på egen mark inte längre ska tillåtas och att samtliga stationer för fältskytte och jaktstigar ska besiktigas inför tävlingar.

Att en ansträngd poliskår, som har svårt att lösa skjutningar, sprängdåd och annan riktig kriminalitet, skulle kunna hinna med att inspektera skyttebanor inför hundratals tävlingar är helt orimligt.

Eller är detta rentav avsiktligt? För om sportskyttar inte är tillräckligt aktiva, det vill säga inte tränar/tävlar i tillräcklig omfattning, förlängs inte deras vapenlicenser. 

Varför fokus på ett icke-problem?

Frågorna från alla legala vapenägare är rimliga och logiska: Varför införs vapenlagar och ökade kontroller för den grupp av vapenägare som inte är ett problem?

Vill man reducera legalt vapenägande? Vill man döda svenskt sportskytte?

I så fall, varför?

Vi i Medborgerlig Samling ställer samma frågor. Jakt och viltvård är en del av vår kultur och livsstil sedan Sverige blev ett land och skyttesport ska värnas som alla andra sporter.

Håkan Palm

jägare och skytt, Medborgerlig Samling

Edward Nordén

jägare och skytt, vice ordförande Medborgerlig Samling Skåne