Mikael Jägare skrev ett tänkvärt inlägg där han pekade på att det positiva med jakten glöms bort och att fokus ligger på problem med både det ena och det andra. Det är viktigt att vi också för fram det som är positivt, om inte annat för att få fler att börja jaga, framför allt ungdomar.
Jakten betyder mycket för mig, särskilt sedan jag återupptog den efter ett antal år av flyttande och växlande av yrkeskarriärer. För mig har den blivit ett socialt sammanhang i den trakt jag flyttat till.
Att ingå i ett jaktlag har stor betydelse på det sociala planet, inte bara under själva jakten. Arbetet med hundarna har blivit en utmaning och en höjning av livskvaliteten som är svårt att mäta i annat än känslor. Hur värderar man dem?
Känslan av att kunna servera mat som man själv varit med att ta hand om är en lyx som jag unnar fler att få uppleva. Jag förmodar att det är urtidsmänniskan i mig som gör sig påmind.

Samtal och spänning

Spänningen då? Jodå, få stunder får väl sådan fart på livsandarna som när man hör att hunden tar upp alldeles i närheten eller när en annan hundförare rapporterar att vilt är på väg mot passet där man sitter.
Är djuret skjutbart, var kommer det eller kommer jag att få skottläge är tankar som får en att känna att man verkligen lever.
Samtalet vid elden efter en genomgången såt där alla berättar vad man upplevt är ofta obetalbart. Skyttens och hundförarens glädje delas av hela laget och sitter i länge efteråt.

Stor vinst för samhället

För samhället betyder jakten en hel del, vilket inte alla är medvetna om. I det sammanhanget kan jag vara lite kritisk till hur våra jägarorganisationer lyckats kommunicera samhällseffekten av jakten.
Det enklaste att kommunicera och det som förmodligen uppskattas av de allra flesta är eftersöksjägarna och den insats de gör för att förkorta lidandet för trafikskada vilt.
Men vi glömmer bort att vi faktiskt skjuter en tredjedel av älgstammen varje år. Om vi skulle tröttna på det så dröjde det inte särskilt lång tid tills det blev ohållbart längs våra vägar och för skogen.
Vildsvinens expansion innebär också en avskjutning som till antalet är större än avskjutningen av älg. Jagar vi inte vildsvin blir skadorna på jordbruk, trädgårdar, idrottsplatser och i trafiken för stora.
Förr eller senare kommer också jägarna att få ta hand om en rejäl avskjutning av vargstammen.
Allt detta sköter jägarna till väldigt små kostnader för samhället jämfört med vad kostnaderna skulle bli om jobbet utfördes av anställda eller inte alls. Tänk om jägarna tappar lusten? Starka krafter jobbar för att så ska bli fallet.

Viltvård och viltsjukdomar

En annan viktig insats är viltvården, utan den hade vi inte haft så goda viltstammar som vi har.
Man får heller inte glömma bort de insatser som görs för att kartlägga problem med parasiter såsom rävens dvärgbandmask, vilken inte bara hotar jägarnas intressen utan alla som gillar att vara i naturen och exempelvis plocka bär.
Jägarna som kollektiv bidrar också till forskningen om olika viltarter och deras effekter på olika näringar och miljöer.

Var rädd om stöd

Trots att jakten är utsatt för angrepp från vissa grupper och politiska partier, finns i samhället ett massivt stöd för jakten som företeelse.
Det stödet ska vi vara rädda om genom att visa gott omdöme, uppträda etiskt samt, sist men inte minst, föra fram jakten som samhällsintresse.
I det sistnämnda avseendet har vi en lång väg att vandra, framför allt eftersom media har en helt annan inställning till jakt än den inställning som medborgarna i övrigt har.
Jag ser själv fram mot en sommar med två nya hundvalpar som förhoppningsvis kommer att slå följe med mig och mina tvåbenta jaktkamrater under många kommande säsonger.

Björn Isaksson
Bottnaryd