De båda ministrarna kan och vet bäst i alla frågor, speciellt vad avser minsta fråga om vapen, särskilt jaktvapen.

Vilka kvalifikationer har dessa ministrar och den specielle vapenutredaren, vad han nu hette, som enligt uppgift aldrig skjutit ett jaktskott? Men han var expert i alla vapenfrågor, mest expert på magasin till älgstudsare.

Vem stiftar lagarna

Speciellt vill jag framföra ett stort stöd till det som Kjell Svedman skriver om allt frivilligt arbete som jägarkåren utför, ofta med betydande kostnader. Ta bara kostnader för alla mil med egen bil som varje jägare behöver köra ” i tjänsten”. Arbete på de egna passen, gemensam arbetsdag, röja pass, snitsla gångstigar, hugga ved, bygga torn, märka ut gränser, hålla ner klövviltstammarna, eftersök… Det tar aldrig slut.

”En avledande politisk teater”

En fråga är vem som stiftar våra lagar? Tidigare har det endast varit Sveriges riksdag. Nu verkar det som om Polisen har tagit på sig även lagstiftningen.

I min värld är polisens uppgift att jaga de som utfört brottslig handling, enligt de av riksdagen beslutade lagarna. Inte att under oklara förhållanden jaga misstänkta tjuvjägare.

Extremt laglydiga

Vad är tacken för allt oavlönat arbete som jägarna utför? Mest en mängd nya regler för att reglera jakten och ställa till besvär för legala vapenägare.

Om det finns någon kategori medborgare som är extremt laglydiga så måste det vara skyttar och jägare. Polis och rättsväsendet missar aldrig minsta chans att hota med indragning av vapenlicens, också väldigt vid små lagöverträdelser, något som alla andra inte behöver vara rädda för.

Om polisen tar en golfspelare för fortkörning, så hotar inte polisen med att ta dennes golfklubbor.

Men en jägares vapen hotar man att ta direkt på platsen. Här kan man knappast tala om likhet inför lagen.

Leblom