
Godtyckliga beslut och okunnighet präglar polisens licenshandläggning, anser skribenten. Foto: Kjell-Erik Moseid
När handläggare hos polisen inte har den minsta kunskap om vilka vapen som ska klassas som militära respektive civila, då är det dags att satsa på utbildning eller se till att det är rätt person på rätt plats.
Vid ett tillfälle nekades en kund ett vapen på grund av att fabrikatet var detsamma som Breivik använde på Utöya. Det var också den enda gemensamma nämnaren.
Eget bevåg
Vid ett annat tillfälle blev en annan kund nekad licens på grund av ”för många kulor i magasinet”. Det aktuella vapnet var begagnat och fanns i registret. Skillnaden var regionen som vapnet skulle till.
Efter att ha suttit i nästan en timme i telefon med högst ansvarige inom polisen så insåg jag att det inte fanns någon som helst anknytning till verkligheten, utan för denne polis handlade det om att läsa innantill och tolka lagtexten efter eget bevåg.
Godtyckliga beslut
Min slutsats är att det helt godtyckligt om en licensansökan går igenom eller inte.
Att vi som jägare blir betraktade som kriminella är inte lustigt, och det sker eftersom polisen inte har någon som helst anknytning till verkligheten.
Före detta vapenhandlare