Ett liknande resonemang har riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné framfört tidigare. Då trodde jag att det var ett sätt att framhålla Svenska Jägareförbundets del i arbetet med trafikeftersöken, inte en objektiv bild av verksamheten.
Att det sker 2.200 viltolyckor i Stockholms län tvivlar jag inte på, men att uppklarandeprocenten på eftersöken skulle ligga på 80–90 procent ifrågasätter jag starkt.
Jag har lite erfarenhet från Östergötland, och där var det vid mellan 20 och 30 procent av det totala antalet viltolyckor som ett eftersöksekipage behövde anlitas.
Att skicka ett eftersöksekipage för att konstatera dött vilt vid vägkant är inte ett uppklarande av ett eftersök, det är ett konstaterande av att en viltolycka har skett.

Okända faktorer
Eftersök av trafikskadat vilt är mycket svårt, med många okända faktorer. Platsangivelsen är ofta vag och utmärkningen bristfällig. Djurslag, antalet djur är ofta frågetecken och skador på djuret är helt okänt i de flest fall. Alltså många faktorer som gör eftersöket svårt.
Att då nå en uppklarandeprocent på 80–90 är inte möjligt med så få eftersök per ekipage.
Ett kompetent eftersöksekipage behöver 50–100 skarpa eftersök om året för att utvecklas och hålla skärpan.
Om det finns cirka 300 eftersöksekipage i Stockholms län – och enligt mitt sätt att räkna så behövs eftersöksekipage sättas in vid 500–600 tillfällen – renderar det ungefär två eftersök per år och eftersöksjägare.
Att släppa ut hunden vid två tillfällen per år vid vägkanten är snarast förvirrande för hunden, om den är van vid eftersök vid jakt och kan omöjligt ge den erfarenhet som krävs för att uppnå dessa uppklarandesiffror.

Kompetenta jägare
Det finns kompetenta eftersöksjägare i landet som lever för sina hundar och har en yrkesstolthet att klara även de svåraste eftersöken. Låt dessa ta hand om trafikeftersöken så kanske vi kan nå upp 40–50 i uppklarandeprocent.
Om Svenska Jägareförbundet ska anses som trovärdigt även av dem som har erfarenhet av eftersök av trafikskadat vilt borde även förbundet arbeta för att på ett trovärdigt sätt föra debatt och utvärdering, och ge dessa specialister en möjlighet att utvecklas.
Lars Hagström
Norsholm

Svar från Rolf Annerberg

Den store amerikanske författaren Mark Twain sa ”Det finns tre slags lögn: lögn, förbannad lögn och statistik”.

Lars har rätt, den statistik vi har räknar allt vilt som dör, även på vägen. Någon annan statistik har inte vi tillgång till.
Vad vi bör vara överens om är att våra eftersöksjägare gör en otrolig insats för samhället.
Rolf Annerberg
Ordf Jägareförbundet Stockholms län