Debatt: Hängslen och livrem och flata politiker

Det finns politisk enighet om att vi ska ha en livskraftig vargstam i Sverige. Därför ska vargstammen nu anpassas efter riksdagens beslut, inget annat.

Hur stor ska då vargstammen vara för att vara livskraftig? Jag har försökt mig på att diskutera de termer och värden som nu florerar och förvrängs i debatten. Det syftar uppenbarligen till, att genom att göra riksdagsbeslutet tandlöst, maximera vargstammen med hjälp av hängslen, livrem och nu senast med dubbel uppsättning byxknappar.

Som underlag finns en sårbarhetsutredning från Skandulv som kan mest om vargstammen i Sverige, genetikerna på Stockholms universitet får ursäkta. Utredningen kom fram till att 38 vargar är det som krävs för att stammen skulle klara sig.
För att säkerställa att stammen även skulle överleva om någon katastrof drabbar den så att 90 procent av vargarna dog, fastställde man en faktor på 2,5 x 38 vilket blir cirka 100 vargar.
Det innebär att efter en katastrof, liknande rävskabben, skulle det finnas cirka tio vargar kvar som grund för att bygga upp en ny stam. 100 vargar är alltså MVP. Det resonemanget förefaller rimligt om man ser till rävens snabba återhämtning efter skabbåren på 1990-talet.

Gynnsam bevarandestatus
Med detta som utgångspunkt ska gynnsam bevarandestatus, GYBS, fastställas. GYBS är ett politiskt och inte ett vetenskapligt begrepp, det ska grundas på vetenskapligt underlag och socioekonomiska faktorer. 
EU:s regler säger att GYBS ska vara betydligt högre än MVP och att politikerna ska besluta. Då kommer bedömningarna in, vad är betydligt högre?

I Sverige bestämde våra politiker i stor enighet att man inte ville ta ansvaret att besluta om GYBS, utan överlät till Naturvårdsverket att fatta det politiska beslutet inom ett givet intervall, 170–270 vargar.
Föga överraskande beslutade Naturvårdsverket om högsta möjliga antal, det vill säga 270 vargar. Den nivån hade forskarna i ett uttalade sagt kunde vara lämplig. Så ingen kan säga att det inte är en vetenskapligt grundad nivå. Den ligger också någonstans mitt mellan regeringens tidigare uppfattning om 180 och Naturvårdsverkets 380 vargar.

GYBS förvandlas till MVP
I höstas bedömde Olof Liberg på Skandulv att det efter den senaste föryngringen sannolikt fanns cirka 480 vargar i Sverige. Den uppfattningen delades inte av Naturvårdsverket som några dagar senare i ett pressmeddelande berättade att det fanns cirka 350 vargar, vilket närmar sig den nivå som verket anser att GYBS ska ligga, det vill säga 380 vargar.Det är ju inte ovanligt att Naturvårdsverket trixar med officiella rovdjurssiffror, vi har diskussionen om lodjursstammens storlek 1995 och ”felräkningen” av lo och björn inför referensvärdesrapporten i färskt minne.

När sedan beslut om jakten ska tas av Naturvårdsverket meddelar generaldirektören att GYBS är en ”varningssignal” och att om antalet närmar sig GYBS så är arten i fara. Det är fel, när arten närmar sig MVP är arten möjligen i fara, i Sverige.
När MVP bestämdes tog man fram hängslena genom att multiplicera 38 med 2,5. Livremmen togs till när man multiplicerade 100 med 2,7 för att fastsälla GYBS.
Nu syr generaldirektören in dubbla byxknappar genom att omtolka GYBS till MVP. Hon menar nu att vargstammen inte får närma sig den beslutade nivån för GYBS.

Det finns inget som helst stöd för det i EU-direktivet. Om stammen skulle gå ner under GYBS får man dra ner på jakten, det är det som kallas adaptiv förvaltning. Men det är som bekant inget som Naturvårdsverket är intresserade av.

Matematiska tjuvtricks
Efter eventuell licensjakt och föryngring 2014 kommer vi i verkligheten att ha en vargstam omfattande minst 500 vargar. Naturvårdsverket kommer envist att hävda att vi har 350, föryngringen räknar verket som bekant inte med.
Man kommer att hävda att 350 är ett lämpligt avstånd till GYBS, som verket nu ser som ett nytt MVP. I verkligheten kommer vi aldrig att hamna under 5 gånger MVP och i framtiden alltid ha minst 200 vargar mer än GYBS när man räknat in föryngringen. 

Så i bästa fall, med Naturvårdsverkets sätt att räkna varg och ta till säkerhetsmarginaler i tid och otid, kommer den svenska vargstammen sannolikt aldrig att understiga 500 vargar efter föryngring.

Bristande politiskt ansvar
Det politiska ansvaret då, det ansvar som politikerna genom att låta Naturvårdsverket fatta politiska beslut. tror sig ha undvikit. Det enda man undvikit är att leva upp till väljarnas förtroende och spä på politikerföraktet.

När ska våra politiker inse att Naturvårdsverket har fått alldeles för fria händer i vargfrågan, och nu är i full färd med att utnyttja friheten till att göra riksdagens beslut betydelselöst?
När ska våra politiker inse att man med Naturvårdsverket vid rodret aldrig kommer att uppnå acceptans för vargen bland berörda?  Acceptans hos ”folket i busken” är nödvändigt om man menar allvar med att vargen ska ha någon framtid i Sverige. Där skulle man väl även från politiskt håll kunna instämma i att Naturvårdsverket inte visat någon som helst talang?
Nu har Naturvårdsverket beslutat att satsa fem miljoner kronor på forskning om GYBS. Målet är uppenbarligen att visa att riksdagsbeslutet strider mot Art- och habitatdirektivet.

Man har för säkerhets skull valt forskare som redan på förhand uttalat att man anser att riksdagsbeslutet är felaktigt. Beslutet måste inte bara av berörda utan även av regeringen och riksdagens ledamöter uppfattas som en ren provokation. Men politikerna tiger så det ekar.

Berörda ska köras över
Alla de som ska bära bördan av vargstammen, samer, småbrukare och jägare, har redan insett att vi i Naturvårdsverkets ögon bara är ett hinder för rovdjurens utbredning. Vi ska helt enkelt köras över, till vilket pris som helst. Det har verket visat tydligt i sitt agerande i frågan.

Det kan synas gåtfullt hur politikerna kan låta sig hunsas av Naturvårdsverket, som nu senast genom att obstruera rovdjursbeslutet och satsa fem miljoner kronor för att bevisa att riksdagen har fel.
För mig är det ingen gåta, våra politiker är helt enkelt så rädda för miljörörelsen att man inte vågar ta strid för att fattade riksdagsbeslut ska omsättas i praktiken. Alltså ger man sitt tysta samtycke.

Jag frågar mig, varför ska riksdagen över huvud taget fatta beslut när det ändå är Maria Ågren och hennes tjänstemän som bestämmer hur stor vargstam vi ska ha?

Men att tro att Peter Eriksson (MP) skulle dra regeringen inför konstitutionsutskottet för att man inte genomför riksdagens beslut är väl ändå att hoppas på för mycket i just den här frågan?

Björn Isaksson
Bottnaryd

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till:
debatt@svenskjakt.se
Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.