Jag bor i Stockholm och träffar många människor som är helt oförstående till jakt. De tar lätt till sig de enkla argumenten, som att det är synd om djuren, bättre att naturen får sköta sig själv, och så vidare. Jägaren är helt enkelt en ond människa som vill naturen ont.

För att man ska bemöta argumenten måste man förstå hur motståndarna tänker och tycker, slipa på sina egna argument och retorik, samt vara lyssnande och tydlig i svaren.

Det duger inte att säga att du fattar ingenting eller att eftersom du aldrig har jagat så du kan inte yttra dig. Nej, man måste bemöta argumenten med bra motargument och fakta.

Gemensam uppgift

I radioprogrammet refererade jaktmotståndaren till undersökningar som säger att 30 procent av påskjutet villebråd skadskjuts. Men i vilken undersökning då? Och av vem, när och var gjordes denna? Ingen i programmet ställde frågan.

De båda jägareförbunden borde ha som sin gemensamma uppgift att stödja, undervisa och lära ut om jaktens betydelse för viltet. Och vad som är skrönor och felaktig propaganda.

Jag brukar själv argumentera med till exempel följande:

• Det paradoxala är att vill man ha och se mycket vilt ska man bedriva jakt.

• Att sluta jaga är lika meningslöst som att sluta vårda sin trädgård och hoppas att naturen sköter sig bäst själv. (Det bruka bita.)

• Att sluta jaga är en brutal metod som ökar lidandet i naturen som då regleras med bland annat sjukdomar och svält.

• Man kan reglera viltstammarna genom svält. Men är detta humant? (Att få motståndare att svara på frågor är ett retoriskt knep.)

• En reglerad och omsorgsfull jakt är det bästa för vilt och människor. Ger glädje även till de som inte jagar.

• En explosionsartad tillväxt av hjortdjur och vildsvin skulle bli effekten om jakt stoppades helt. Är detta gynnsamt/humant? Vem ska betala för skadorna?

• Jägarnas omsorg om viltet gör att de satsar cirka 400 miljoner kronor på stödutfodring varje år. Vem ska ta över det ansvaret?

Jag skulle gärna se fler bra argument att använda i diskussioner. Jag förväntar mig att dessa finns hos de som kan mer än jag kan.

Trygve Engelbert

Stockholm