Givetvis har inte heller den ”folkkäre” Leif GW Persson i sin ständiga iver att synas och höras kunnat avhålla sig från att i vanlig ordning leverera sina märkligt svepande och kränkande yttranden i TV och kvällspressen. Bland annat om att 69-åringen endast har jakt i sitt huvud!

Samtidigt uppger Persson sig vara 69-åringens vän. Med sådana vänner behöver man inga fiender.

Åklagare pratar på

Jag uttalar mig inte om detaljer i det nu aktuella fallet, då jag ännu saknar kännedom om vad som påstås ha hänt. Jag noterar bara, att den 69-årige industriledaren kategoriskt förnekar att han ägnat sig åt någon som helst brottslig verksamhet.

Något han ville framföra helt öppet under häktningsförhandlingen i rätten men hindrades från att göra, av ett snabbt beslut om lyckta dörrar- ”till skydd för förundersökningssekretessen”.

Jag tycker dock att det är anmärkningsvärt:

• att miljöåklagaren Lars Magnusson till synes obehindrat pratar på till media, samtidigt som 69-åringens försvarare hindras att kommentera på grund av förundersökningssekretessen. Den gäller väl även åklagaren?

• att åklagaren bekräftat till media, att hans bevisning till del bygger på, att polisen använt sig av hemlig telefonavlyssning i detta ärende. Rättegångsbalkens, RB:s, 27 kapitel, paragraf 18, anger klart och tydligt att detta mycket integritetskränkande tvångsmedel inte får lov att användas i mål om grova jaktbrott, då ingen tidigare dömts för grovt jaktbrott till ett längre fängelsestraff än två år, vilket är ett av RB:s krav för att ge tillstånd till detta tvångsmedel. Inte heller är minimistraffet för detta brott två års fängelse, vilket är det andra kravet, utan sex månader!

• att fyra olika tingsrätter under senare år trots det som anges i punkten ovan, har kunnat ge tillstånd till hemlig telefonavlyssning i ärenden om grovt jaktbrott. Det borde inte vara möjligt, med kännedom om längden på tidigare avkunnade fängelsedomar för grovt jaktbrott, där ingen varit längre än 2 år och med hänsyn till vad som i övrigt stadgas om minimistraffet för detta brott i Rättegångsbalken. Kan inte de tillståndsgivande tingsrättsdomarna lagen och vad sysslar miljöåklagarna egentligen med, som med full vetskap om gällande lagregler, ändå framhärdar med sina ansökningar om tillstånd till hemlig telefonavlyssning?

• att företagsledaren sedan gripandet 26 och till 31 oktober förvarats i en mycket liten cell, utan toalett och faciliteter och med en galonmadrass på golvet.

• att den 69-årige företagsledaren förs till häktningsförhandlingen i Västerås i gröna anstaltskläder, kedjad med handfängsel vid en häktesvakt! Vad är man rädd för? Att den misstänkte ska fritas av sina onda jagande vänner? Att han ska attackera någon i sin omgivning eller kanske rymma och lämna landet? Ett helt absurt och kränkande agerande från myndigheternas sida!

• att bilder på denna helt onödiga publika förnedring publiceras i diverse media med 69-åringens namn, hemvist och uppgifter om hans ekonomiska situation.

Bevis med lågt värde

Jag utgår ifrån, att värdet av den bevisning som inhämtats på olika vägar i strid mot lagreglerna i Rättegångsbalken 27:18 rimligen måste bedömas vara mycket lågt, om ens något, när domstolen ska utöva sin fria bevisvärdering i en eventuellt kommande rättegång mot 69-åringen.

Att tillmäta sådan bevisning något värde i en rättegång, skulle vara oerhört provocerande i en rättsstat.

Björn Törnvall

Medförfattare till boken ”De jagade jägarna”