Trots riskerna som signaturen Marcus lyfter i sin replik Många risker med jägare i det militära försvaret, anser jag att fördelarna är fler än riskerna. Nedan utvecklar jag resonemanget från mitt första debattinlägg.

Ingen tid

Försvarsberedningens säger i sin nya totalförsvarsrapport Kraftsamling att ”Hela samhället behöver förbereda sig för höjd beredskap och krig genom anskaffning, utbildning, övning och andra förberedelser inklusive utarbetandet av konkreta planer”.

Samtidigt betonar försvarsberedningen att det inte finns tid att vänta på direktiv ovanifrån: ”Uppbyggnaden sker från en låg nivå. Ett förhållningssätt där en aktör avvaktar åtgärder i väntan på ytterligare resurser eller styrning fördröjer denna utveckling”.

Civila offer

Att vår dimensionerande motståndare bryter mot alla krigets lagar borde vid det här laget vara allmänt känt, därmed bör ingen svensk leva i lögnen om att man kommer vara skyddad, så länge man inte är kombattant.

Ryssland har dagligen sedan den 24 februari 2022 visat att varken förlossningskliniker, förskolor, lekplatser, bostäder, blåljuspersonal och civila är skyddade.

Teaterhuset i Mariupol var märkt med ”Barn” för att man från luften skulle se att barn sökte skydd i byggnaden. Trots detta bombade Ryssland byggnaden med bedömt 1000 civila som offer.

En symbol

Samtidigt kommer vittnesmål från ockuperade områden om fruktansvärda övergrepp, våldtäkter, deporteringar, avrättningar med mera på civilbefolkningen.

I städer som åter befriats av Ukraina har ett stort antal tortyrkammare och massgravar hittats. Butja blev en symbol för hur rysk ockupation skapar död och förödelse, trots att staden bara var ockuperad i cirka en månad.

Krigets lagar

Vi ska själva följa krigets lagar, exempelvis inte använda halvmantlad ammunition mot soldater (förbjudet enligt Genevekonventionen). Och för att räknas som legal kombattant ska man bära armbindel eller uniform.

Men att tro att vår dimensionerande motståndare kommer följa krigets lagar och begränsa vårt försvar på grund av detta är naivt och helt fel.

Vapenfri plikt bör vara en möjlighet under mobilisering. Det finns massor med arbetsuppgifter inom det militära och civila försvaret för den som inte kan/vill döda fientliga soldater. Dock bör man i så fall lämna över vapen och ammunition till andra, om behovet finns.

För få soldater

Jag håller med om att balansera behovet av att stärka försvaret och samtidigt skydda grundläggande rättigheter för medborgare. Men man måste vara medveten om konsekvenserna. Vittnesmål från ockuperade områden i Ukraina ger oss svar på vilka konsekvenser det innebär.  

Sveriges försvar är inte dimensionerat för dagens osäkra omvärldsläge, och förmågeuppbyggnaden går långsamt. Vi hemvärnssoldater är alldeles för få.

Fyll på förråden

Hela samhället måste bidra, och det är bråttom. Sveriges jägare bör integreras i det militära försvaret för att snabbt skala upp territorialförsvaret.

Så fyll på era ammunitionsförråd, läs in Försvarsmaktens öppna publikationer (exempelvis SOLDF), fundera på hur ni kan organisera er, använd kompetensen ni har bland gamla värnpliktiga, och lyft frågeställningar uppåt så att vi tillsammans är förberedda om kriget kommer.

Henrik
Soldat i Hemvärnet

Fotnot: Härmed sätter redaktionen punkt för debatten om jägare som en möjlig del av det militära försvaret.