Ansvaret för att besikta skjutbanor låg under ett halvt sekel på skytterörelsen, genom Statens Skytteombud, SSO, men har sedan avvecklingen av SSO legat på Polismyndigheten.

Medan den gamla ordningen fungerade utmärkt väl har den nuvarande i alltför många fall inneburit problem för skytteföreningarna.

Ett förekommande problem är att skjutbanor tvingats stänga för att Polismyndigheten, på grund av resursbrist, inte klarat av att besikta i tid. En annan del av problemet tycks vara att Polismyndigheten ensidigt inför regler som varken återfinns i lagstiftning eller gällande regelverk.

Verksamheter stänger

Exempelvis har banor besiktats och sedan ålagts kostsamma åtgärder trots att de enligt gällande regelverk är säkra.

Det är naturligtvis svårt att påstå att en bana som bedömts vara säker i 50–60 år helt plötsligt skulle behöva annorlunda konstruerade kulfång eller vallar för att vara säker.

Dylika krav har medfört att verksamheter fått stänga till följd av de stora kostnaderna. Kommuner har i flera fall fått träda in och rädda verksamheterna från nedläggning.

De problem som uppkommit grundar sig nog främst på att myndigheten inte är tänkt att användas för inspektion av idrottsanläggningar.

Syftet med Polismyndigheten är snarare att den ska ägna sig åt polisiär verksamhet, vilket i sin tur förklarar varför skjutbanekompentens saknas. Det senare har Polismyndigheten medgett och den har uppgett att personal ska internutbildas för ändamålet.

Utökade uppgifter

Myndigheten har trots bristen på kapacitet även försökt få utökade arbetsuppgifter och befogenheter inom området. Bland annat har de begärt att få inspektera tillfälliga skjutplatser (vilket felaktigt kallats ”tillfälliga skjutbanor” – trots att en skjutbana enligt gällande rätt är en permanent anläggning) såsom stationer vid jaktstig eller fältskyttetävlingar.

Det har dessbättre inte beviljats men om det blir verklighet uppstår ett mycket stort problem för skytteidrotten och för jaktskyttet.

Vems är ansvaret?

Det finns också säkerhetsrisker med den tänkta nya ordningen.

Hur ska en huvudman för en skjutbana som av Polismyndigheten anvisas att utforma exempelvis ett kulfång, agera om utformningen föreskrivs på annat sätt än enligt det tidigare tillämpade och erkänt säkra regelverket, SäkB, föreskrivit?

Vem tar ansvaret om man följer Polismyndighetens hemsnickrade regler och något händer?

Huvudmannen som vet att banan skiljer sig från kraven i SäkB eller myndigheten?

Flytta från Polisen

Det är angeläget att regelverket på området är konsekvent, transparent och (som tidigare) utformat utefter idrottens förutsättningar – detsamma gäller tillämpningen av det. Därför är det angeläget att verksamheten flyttas från Polismyndigheten.

Det finns också skäl att överhuvudtaget ifrågasätta om detta är en myndighetsfråga. Det finns en rad verksamheter och aktiviteter där krav på myndighetsinspektioner inte föreligger. Det gäller exempelvis hissar, brandskydd i bostäder, eller luftvärdighet hos flygplan.

Där finns ett krav på att man ska uppfylla säkerhetskrav – men inspektionen behöver inte utföras av Boverket eller Luftfartsverket utan sker genom en privat aktör med kompetens.

Tungt vägande

När det gäller inspektion av skjutbanor finns även ett annat tungt vägande skäl att skilja denna verksamhet från Polismyndigheten.

Genom att flytta bort befogenheten att besiktiga skjutbanor från Polisen skulle verksamheten renodlas och ge större resurser till att bekämpa brott. Detta är också i linje med riksdagens beslut, genom tillkännagivande 2019, om att flytta ansvaret för vapenlicenser från Polismyndigheten.

Roland Dahlman

Ordförande

Svenska Dynamiska Sportskytteförbundet