Vargen är en art som tål mycket hård inavel, i alla fall så länge den hårt inavlade stammen, som i generationer sållat bort dåliga gener på naturlig väg, inte får tillskott utifrån av skadliga gener.
Som jag förstått det har det inte påvisats några större genetiska defekter på svenska vargar. Att då införa genetiskt material som man inte vet något om innebär stora risker.
En stor stam med liten inavel samlar på sig mängder av recessiva skadliga gener som inte syns så länge djuren bara har enkel uppsättning av de skadliga generna. Men inavlar man dessa individer kommer alla dåliga egenskaper i dagen och stammen riskerar i värsta fall att dö ut.
Min slutsats är att om vill ha en liten men stabil vargstam i Sverige ska man inte införa gener utifrån, i så fall från andra friska, hårt inavlade stammar.
Vargar med okänt genmaterial kommer på sikt att leda till genetiska defekter på de svenska vargarna och i sin tur tvinga fram nya tillskott utifrån och krav på större vargstam för att motverka de genetiska defekter man själv skapat.
Daniel Andersson