Om jag åker till kontoret, byter pass i skogen, klättrar ner från älgtornet, krockar med en älg när jag åker ut till jakten eller kör ungarna till dagis kan i samtliga fall olyckan vara framme. Jag kanske inte längre kan gå. Jag kanske inte längre kan jaga.

Vi faller eller får en sjukdom som gör oss rörelsehindrade. Vi behöver hjälp till förflyttning hemma och i terrängen.

Det finns fina hjälpmedel som kan utnyttjas av dessa människor så att de kommer ut i gemenskapen.

Men då har vi andra hittat på krångliga paragrafer så att de rörelsehindrade måste stanna hemma.

Vi andra åker ut på jakt av olika slag och kan vara aktiva i skogen på grund av att vi har klarat oss.

De rörelsehindrade skulle kunna nyttja till exempel en fyrhjuling eller en skoter för att komma ut på passet. De jägare som behöver dessa hjälpmedel är inte många till antalet, men ack så ivriga att känna sig delaktiga.

Vi andra måste sätta ner foten och se till att våra politiker tar sitt ansvar.

Det är konstigt vilka långa avstånd det blir till politikerna när valet har svallat förbi.

Stefan Morin
Båtskärsnäs