Samtidigt beklagar man sig över att lodjursjakten stoppats då det på grund av dåliga snöförhållanden inte funnits möjlighet att genom spårning gått
Att det samtidigt noteras det största antalet av lorivna får, 220 stycken under året, är skrämmande. Genom att motsätta oss viltkameror på våra marker stödjer vi rovdjurskramarna i deras strävan att ”dokumentera” att det inga rovdjur finns.

Bilder raderas
En utsättning av viltkamera omgärdas av rigorösa regler där även stor hänsyn tas till att så små störningar som möjligt förekommer.
Tydlig skyltning runt bevakningsområdet gör att ingen mot sin vilja behöver förevigas. Skulle ändå så ske raderas alla bilder med personer på.
Tjänstemän på länsstyrelsen kommer överens med av jakträttsinnehavaren utsedd person för tid och plats för uppsättning av utrustningen. I samråd med denna bestäms sedan periodens längd och när eventuell kontroll behöver göras.
Med andra ord: Det är ingen myndighetspersonal som ”springer” runt på marken till skillnad från om man manuellt ska utreda en anmäld spårförekomst.

Många kilometer
För att uppnå godkända kriterier bara för att konstatera lodjursförekomst krävs omfattande och tidsödande manuella åtgärder med fullgod spårsnö på rätt tidpunkt och flera dagar i följd.
Ska man dessutom ha bekräftat att det är en familjegrupp blir det många mantimmar och kilometer i skogen för att ha tillräckligt underlag för dokumentation, enligt Naturvårdsverkets föreskrifter.
Gå gärna in på Naturvårdsverkets sida, Lodjur: Särskiljning och gruppering i fält, så förstår du kanske att vi inte har resurser att rätt konstatera förekomst av rovdjur, men att vi nu har helt andra möjligheter som vi måste anamma om vi ska kunna förvalta vårt kulturarv.
Ett allmänt godkännande av viltkamera skulle utan tvivel ge många fler godkända observationer, men med dagens hot om indragna vapenlicenser och kraftig bestraffning för innehav utnyttjas inte denna resurs.

Holger Heldmark
Ordförande Jägareförbundet Heby