Förr i tiden var älgförvaltningen och licenstilldelningen den stora frågan för jaktvårdskretsarna, vilket engagerade medlemmarna stort. Andra viktiga frågor för kretsen var utbildning, jägarexamen, skytte, eftersöksverksamhet, medlemsfrågor och ungdomsaktiviteter.

Under de senaste åren har älgförvaltningen mer eller mindre försvunnit från kretsens arbete. Älgskötselområden och älgförvaltningsgrupper har helt tagit över älgfrågan.

Nya frågor

Utbildning, jägarexamen, samt många av ungdomsfrågorna har också övergått från att ingå i kretsens arbete till att ligga på länsföreningen, centralt i förbundet eller på andra aktörer.

Torsten Mörner.

Nya frågor som rovdjur, hjortförvaltning, vildsvin och viltmat hanteras också till stor del av länsföreningen eller av förbundet centralt. Vi är på sätt och vis själva på väg att rationalisera bort våra jaktvårdskretsar, vår på många sätt unika del av organisationen Jägareförbundet.

Vi har steg för steg minskat jaktvårdskretsens roll och betydelse. Detta har lett till att många jaktvårdskretsar för en tynande tillvaro med lågt engagemang från medlemmarna och svårigheter att få aktiva förtroendevalda.

Jaktlig betydelse

En fråga med stor likhet med älgförvaltningen är vildsvinsförvaltningen. En djurart som dominerar jakten i många delar av vårt land. En djurart med stor ekonomisk och jaktlig betydelse.

Men en djurart som liksom älgen kan orsaka en hel del problem och skador och som därför ifrågasätts av olika intressenter och organisationer. En djurart där förvaltningen ständigt kritiseras och ifrågasätts.

Tittar vi tillbaka på hur vi förr i tiden samlades runt älgfrågorna finns det många erfarenheter vi kan använda i dagens förvaltning av vår vildsvinsstam.  

Det för mig viktigaste ordet som förklarar varför älgförvaltningen fungerade så bra som den gjorde var samråd. Vi hade ett gemensamt ansvar inom jaktvårdskretsen att samråda om resursen älg och få en bra älgförvaltning, och i stort sett fungerade det bra.

En klok väg

Jag tror att en klok väg för att få en bra vildsvinsförvaltning är att vi skapar ett frivilligt lokalt samråd om vildsvinsförvaltningen inom ramen för jaktvårdskretsarnas arbete, så som vi hade för älgförvaltningen:

• Ett samråd med representanter för jägarna, markägarna, lantbruket, skogen, trafiken, kommunen och andra som har ett intresse i frågan.

• Ett samråd där man baserar förvaltningen på bland annat inventeringar av vildsvinsstammen, födotillgång, skadebilden på markerna, trafikolycksstatistik samt jaktresultatet.

• Ett frivilligt samråd där parterna regelbundet möts och gemensamt kommer fram till rekommendationer rörande jakten, utfodring, skadereducerande åtgärder och annat som har betydelse för förvaltningen.

Bestämmer själva

Sådana samråd skulle leda till bättre förståelse och acceptans av alla parter i vildsvinsförvaltningen.

Hur vi ska införa ett samråd som detta bestämmer vi själva. Förslagsvis är att länsföreningarna anordnar kretsmöten där form och arbete för samråden bestäms.

Får vi till ett sådant här lokalt frivilligt samråd om vildsvinsförvaltningen är jag säker på att vi får en bättre förvaltning, samtidigt som tonläget i debatten skulle bli mycket lägre – och det skulle skapa en viktig verksamhet i våra jaktvårdskretsar.

Torsten Mörner
Ordförande Svenska Jägareförbundet 2007–2012, Ordförande Jägareförbundet Stockholms län 1994–2007, Medlem Upplands-Bro jaktvårdskrets