Liberalerna är helt emot att riksdagen fattar beslut om hur många vargar som ska finnas i landet – det är inte en fråga för storstadspolitiker utan för vetenskapen.

Vi har inget emot att samtala i sakpolitiska frågor med SD för att få igenom vår politik, men det är överraskande att Centerpartiet nu bryter sin linje att aldrig ta hjälp av SD.

Liberalernas sista vargvändning?

Partiet antog inte min linje

När jag skrev i Svensk Jakt den 17 november förra året var det egna ståndpunkter jag förde fram. Det gjorde jag också inför partiets landsmöte som hölls två dagar senare, den 19 november 2021. 

På landsmötet fick jag inte helt igenom min linje, men det jag skrev då om att ”det är bekymmersamt att riksdagsbeslut inte efterlevs eller tas på allvar” är något som partiet sannerligen höll med om.

Efter höstens val kommer miljödepartementet inte längre styras av Miljöpartiet, vars egentliga ställning till målet om 300 vargar är vida känd, utan av Liberalerna – och vi ska se till att den nuvarande lagen efterföljs.

Följer partiets beslut

Jag får som politiker ha min egen syn på saker, men ska följa partiets demokratiskt fattade beslut – vilket är en sund kompass för politiker som andra partier inte verkar följa.

Människor och rovdjur måste kunna samexistera. 

Det var utgångspunkten i propositionen ”En hållbar rovdjurspolitik” (prop. 2012/13:191) som utgör grunden för den svenska rovdjursförvaltningen och som Liberalerna var med och arbetade fram. 

Inget alternativ

Den svenska rovdjurspolitiken utgår från att de fem stora rovdjuren ska uppnå och bibehålla en gynnsam bevarandestatus. Den inkluderar också åtgärder för att hålla rovdjuren borta från oss människor och våra tamdjur. 

Samexistensen måste upprätthållas, det finns inget alternativ. Vi får inte förlora de stora rovdjuren.

Hur många individer som behövs för att bevarandestatus ska kunna anses vara gynnsam är inte en fråga för oss politiker. Det måste avgöras genom en vetenskaplig bedömning. 

När propositionen togs fram 2013 pekade den vetenskapliga bedömningen, framtagen av Skandulv, på att det för varg skulle behövas 170–270 individer för att bibehålla en gynnsam bevarandestatus.

Uppdaterad bedömning

2015 uppdaterades bedömningen efter att två forskargrupper med ledande internationell expertis i bevarandebiologi och vargekologi åter tittat på frågan. 

Slutsatsen blev att det behövs minst 300 vargar i Sverige, samt att minst en ny invandrad varg ska reproducera sig inom det skandinaviska utbredningsområdet under naturliga förhållanden varje femårsperiod, för att vargen i Sverige ska kunna anses ha gynnsam bevarandestatus.

Bedömningen kommer att uppdateras igen varefter vi lär oss mer om vargen. 

Komplex fråga

Det illustrerar väl att riksdagen inte ska fatta några beslut om hur många vargar som ska finnas. Att bedöma det är en komplex fråga. Kompetensen för att göra det finns inte i riksdagen.

Vi står upp för rätten till skyddsjakt och den licensjakt som håller rovdjursstammarnas storlek under kontroll. 

Expertisen på Naturskyddsverket kommer under vår ledning faktiskt söka göra verklighet av de forskningsbaserade mål vi redan har om 300 vargar, och inte sitta och rulla tummarna när vargstammen överskrider 400 djur.

Jakob Olofsgård (L)