Den så kallade giftdelen överklagas inte, den innehöll för många processuella problem enligt åklagaren. Det är sannolikt svensk lag och Europakonventionen om mänskliga rättigheter, som Magnusson kallar processuella problem.

Den del av Västmanlandsfallet som nu överklagas bygger liksom tidigare på en stark lust att straffa Karl Hedin, för hans icke politiskt korrekta åsikter om den havererade svenska rovdjurspolitiken. Detta genom en sannolikt avsiktlig missuppfattning av ett avlyssnat telefonsamtal i ett påstått, men icke inträffat jaktbrottsärende.

Allvarliga förvanskningar

Rättssystemet har lagt ned ett stort antal miljoner kronor – enligt Leif GW Persson fler än vad som går åt för att lösa ett spaningsmord – och mer än 2,5 års arbete på fallet, för att skrämma och trakassera Karl Hedin, hans anställda och skada hans företag.

Ett arbete som i flera fall inkluderar allvarliga förvanskningar av centrala bevis för att få oskyldiga dömda och straffade. Detta utfört av ett antal om jakt totalt okunniga miljöpoliser med egna agendor hos NOA, instruerade och ledda av två, kanske tre, likasinnade miljöåklagare hos REMA.

I tidsföljd, Åse Schoultz, Christer B. Jarlås och Lars Magnusson.

I fritt fall

Samtidigt som inga gränser tycks finnas för hur mycket detta struntärende får kosta, skyller Polismyndigheten sin oförmåga att skydda allmänheten mot den växande organiserade brottsligheten, med droghandeln i städernas ytterområden, övertagande av polisens våldsmonopol, brutala rån och överfall samt mord med skjutvapen och kniv på våra gator och torg, på en rådande resursbrist!

Det vi sett i Västmanlandsfallet, liksom i flera övriga jaktbrottsmål på senare tid, är inget annat än ett rättssystem i fritt fall.

Dess för demokratin livsviktiga oberoende hotas allt mera, av en pågående politisering och som vi nu ser ännu ett bevis på, ett till synes oåtkomligt tjänstemannastyre.

Ett styre där alla håller varandra om ryggen, utövat av aktivister med egna agendor i departement, myndigheter och statliga verk.

Domstol värd respekt

Efter att åklagare Magnusson till mångas förvåning, beslutade sig för att åtala fyra misstänkta, avhölls en rättegång i Västmanlandsfallet under sex dagar i februari och mars i år.

I domen från Västmanlands tingsrätt friades samtliga åtalade helt från åklagarens påståenden med en skrivning som redan blivit något av en klassiker.

Vi som följt Västmanlandsfallets alla turer sedan oktober 2018 hade äntligen, liksom de åtalade, anledning att vara glada och tacksamma när domen föl den 19 mars.

Glada för att alla anklagade helt korrekt frikändes på alla åtalspunkter.

Tacksamma för att rätten, med domaren David Viktorsson Harrby i spetsen, visade att domstolen var värd vår respekt för sin integritet och sitt agerande, helt i enlighet med svensk och europeisk lag.

Stingande örfil

Rätten skriver i domen:

”Avseende samtliga åtalspunkter är domstolens slutsats, att det sammanvägda värdet av den bevisning som åklagaren lagt fram inte är så högt att beviskravet är uppfyllt och att det därför saknas skäl att bedöma huruvida försvarets bevisning förtar bevisvärdet av den utredningen. De tilltalade frikänns med andra ord redan på den grunden att den bevisning som lagts fram emot dem är otillräcklig.”

Skrivningen är en stingande örfil till åklagaren och en totalsågning av hans framförda bevisning. Den var av så lågt värde att försvarets väl genomarbetade motbevisning inte ens behövde värderas.

Jag har svårt att se hur ett obefogat åtal kan beskrivas tydligare. Att denne åklagare nu, efter sitt beslut att överklaga en del av domen, kan hoppas på annat än ännu en genant sågning jäms med fotknölarna i Svea hovrätt, är helt osannolikt.

Politisk tillställning

När Västmanlands tingsrätt i sin dom ansåg sig behöva skriva ”Domstolen kommer inte i detta mål, eller i något annat mål, lägga den tilltalades politiska åsikter till grund för bedömningen av ett åtal” är det ett påfallande rakt uttryck för att förundersökningen och det påföljande åtalet, inte var en juridisk- utan en politisk tillställning.

Ändå är det just Karl Hedins jaktpolitiska åsikter, som åklagaren nu upprepar, som grund för sin överklagan.

Att Svea hovrätt skulle kunna komma till en annan slutsats än Västmanlands tingsrätt, betraktar jag som helt uteslutet.

Bristande respekt

Skrivningen i tingsrättsdomen pekar även på denne REMA-åklagares häpnadsväckande tillkortakommanden. Det handlar inte bara om att han i sin gärning har ”lite otur när han tänker”, det handlar tyvärr om en uppvisad anmärkningsvärt bristande respekt för den grundlagsfästa åsiktsfriheten.

Efter denna för de ansvariga utredande myndigheterna djupt genanta dom, hade jag förväntat mig, att någon i högre tjänsteställning skulle reagera och stoppa en plågsam fortsättning av detta politiskt färgade narrspel.

Så skedde alltså inte, slöseriet med skattemedel och trakasserierna mot de bägge oskyldiga fortsätter nu i ännu något år, genom åklagarens överklagande till Svea hovrätt.

Missbrukat system

Det är en skandal, att rättssystemet kan få missbrukas på detta sätt utan annat syfte, än att fortsätta trakassera och straffa de friade i tingsrätten! Varken REMA eller Artskyddsgruppen hos NOA kan längre tillåtas ha kvar ansvaret för utredning av jaktbrott.

Vad mera behöver dessa myndigheters högsta ansvariga chefer uppleva, av bristande kompetens i sina fögderier och tappat förtroende, för att börja städa upp i moraset?

Nu går det inte längre som vi ofta sett i ärendet, att med hjälp av chefsåklagaren Martin Tidén, alla olika mellanchefer, kontrollmyndigheter, utvecklingsavdelningar och annan icke-fungerande egenkontroll i myndigheterna, lägga locket på för att dölja den dåliga lukten.

En riksdagsfråga

Anden är ute ur flaskan, det är dags för krafttag, om respekten för myndigheterna och tron på rättssäkerheten ska kunna repareras, efter detta plågsamma totalhaveri för åklagar- och polismyndigheten med Västmanlandsfallet.

Görs inte detta av de ansvariga cheferna eller ansvarigt statsråd, vilket dagens beslut att överklaga pekar på, måste haveriet tas upp av riksdagen, som har det högsta ansvaret för besluten om lag och ordning i Sverige.

Så här kan det bara inte få lov att fortsätta längre!

Björn Törnvall