Väldigt många av medlemmarna är gemensamma och det borde rimligen medföra krav på ett bättre samarbete.

De areella näringarna är hårt ansatta från många håll och då måste LRF och Jägareförbundet anstränga sig för att dra åt samma håll.

Hamnar man i någon enskild fråga i olika positioner måste man lära sig att hantera det på ett moget sätt och inte ägna sig åt krypskytte.

Förbunden en tillgång

För LRF:s medlemmar är ett starkt Jägareförbund med många medlemmar en ovärderlig tillgång. Och för Jägareförbundets medlemmar utan egna jaktmarker är tillgången till jaktarrenden en lika ovärderlig tillgång.

När det gäller den aktuella frågan om utfodring ligger makten helt och hållet hos markägarna, oavsett vad en del påstår. Även om marken är utarrenderad har markägaren rätten att förbjuda utfodring.

Att många markägare inte utnyttjar den rätten kan inte skyllas på Jägareförbundet. Markägarna kan också säga upp arrendatorer om man anser att avskjutningen inte är tillräckligt stor.

För egen del har jag aldrig ägnat mig åt utfodring. Min uppfattning är att naturen får ha sin gång. Jag har också svårt att förstå delar av Jägareförbundets argumentation i denna fråga.

Men det leder inte till att jag utsätter förbundet för krypskytte. Jag tror att saklig argumentation i det långa loppet är att föredra.

Obegriplig efterlysning

När det gäller det allmänna uppdraget är jag som LRF-medlem tacksam över att det är Jägareförbundet som alltsedan 1938 har det uppdraget. Det är jägarnas egna pengar som finansierar uppdraget.

Att låta Naturvårdsverket eller någon annan statlig myndighet ta hand om uppdraget skulle kunna leda till förödande konsekvenser.

Vi har redan alltför många statliga tjänstemän som styr och ställer inte bara med jakten utan också med jord- och skogsbruket. Därför är det obegripligt att det finns medlemmar i LRF som efterlyser en sådan ordning.

Det måste bli en återgång till den goda relation mellan förbunden som var förhärskande under årtionden, men som beroende på enskilda personers agerande under senare år blivit allt mer ansträngd.

Sören Larsson

Medlem i LRF och Jägareförbundet