”Kanske det är dags att fundera över att skydda vargens fortlevnad inom inhägnade områden, i stället för att sätta upp mil efter mil av rovdjursstängsel för att skydda tamdjuren!” Foto i hägn: Olle Olsson
Länsstyrelsen i Gävleborg är mer stelbent när den prövar skyddsjaktansökan på varg än övriga län med täta koncentrationer av rovdjuret. Det är anmärkningsvärt eftersom regelverket är detsamma oavsett om problemvargar uppträder i Värmlands eller i Gävleborgs län.
Svensk Jakt har gjort en översyn kring skyddsjakt på varg under 2019. Det är intressant läsning. Skyddsjakt är något som kan tillgripas för att ta bort individer som är särskilt närgångna och hotar tamdjuren. Det är länsstyrelserna som prövar ansökningar om skyddsjakt.
I fyra län i landet kom det in 20 eller fler ansökningar om skyddsjakt förra året. I Gävleborg 42, i Jämtland 50, i Dalarna 35 och i Värmland 20. Det målar en tydlig bild av att vargen är ett problem där reviren är täta och antalet vargar många.
Skyddsjakten är väldigt viktig om man ska få någon slags acceptans för vargen i varglänen. Men då är det en förutsättning att skyddsjakt faktiskt beviljas och leder till att de mest närgångna djuren skjuts.
I Jämtland ansöktes om skyddsjakt vid 50 tillfällen, 48 beviljades och 36 djur sköts. I Dalarna beviljades 12 av 35 ansökningar och 8 vargar sköts.
I Dalarnas fjälltrakter och i större delen av Jämtland bedrivs renskötsel, vilket är en delförklaring till att länsstyrelserna där varit mer tillmötesgående.
I Gävleborg beviljades 6 av 42 ansökningar om skyddsjakt. Det ledde till att en varg sköts. Mot bakgrund av det är det inte konstigt att rapporterna om vargar i villaträdgårdar och i närheten av tätorterna duggar allt tätare.
I Värmland beviljade länsstyrelsen ansökan om skyddsjakt vid 8 av 20 tillfällen. Två gånger beslutade länsstyrelsen om skyddsjakt på eget initiativ. Det ledde till att sammanlagt 9 vargar sköts.
Det är uppenbart att länsstyrelsen i Gävleborg är mer restriktiv och stelbent än i något av övriga varglän. Regelverket är detsamma, bortsett från inom renskötselområdena.
För närvarande har en vargflock på minst 14 individer iakttagits väster om Ljusnan, mellan Arbrå och Järvsö. Eftersom det inte finns någon spårsnö är det svårt att i detalj kartlägga var de uppehåller sig.
Men vargarna förstör livskvaliteten för många som bor på landsbygd eller i glesbygd. Det försvårar djurhållningen för dem som försöker skaffa sitt uppehälle genom tamdjur. Få jägare vågar släppa hund där så många vargar vistas.
Det är hög tid att åtminstone respektera riksdagens beslut att den svenska vargstammen ska ha 170–270 individer.
Och eftersom konsekvenserna av att ha en frilevande vargstam med ”gynnsam bevarandestatus” är så negativa för så många kanske det är dags att fundera över att skydda artens fortlevnad inom inhägnade områden, i stället för att sätta upp mil efter mil av rovdjursstängsel för att skydda tamdjuren!
Peter Nordebo (L)
Ersättare i Viltförvaltningsdelegationen, Gävleborgs län
Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se
Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.
Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.
