Skolverket vill förändra naturbruksskolorna. Men debattören undrar vem som har frågat vad ungdomarna tycker.

Att de otidsenliga art- och habitatdirektiven inte ses över beskrivs av Naturvårdsverkets Björn Risinger som ett ovärderligt beslut för Europas natur. Att en generaldirektör jublar när förutsättningarna att uppfylla riksdagens beslut försvåras är anmärkningsvärt.

Torbjörn Nilsson på Svenska Rovdjursföreningen, SRF, är skeptisk mot den forskning som bedrivits på Sveriges lantbruksuniversitet om illegal jakt, som man menar ursäktar företeelsen. Men för att få bukt med den illegala jakten måste vi undersöka vad som ligger bakom den.

I en krönika som publicerats på svenskjakt.se undrade reportern Olle Olsson varför Svenska Rovdjursföreningen valt att inte delta i ett symposium om illegal jakt i förra veckan. Vi var inte med därför att symposiet kunde bli ett PR-jippo för illegal jakt.

UPPDATERAD TEXT Med anledning av en krönika publicerad av Svensk Jakt den 4 december svarar Världsnaturfonden WWF – och får svar direkt av Svensk Jakts Olle Olsson. Inlägget har även uppdaterats med ett inspel från SLU:s Hans Peter Hansen.

När vi i tv på tidigt 1970-tal såg och hörde Anders Bjärvall på Naturvårdsverket redogöra för Projekt varg var det väl inte någon vettig människa som förstod vilka krafter och vilka stora ekonomiska resurser som fanns för att återföra vargen i markerna.

Jakten på statens marker i fjällen är en resurs och en möjlighet som alla svenska jägare värnar om. Därför har jägarna varit missnöjda med invasionen av utländska jägare under jaktens första veckor. Istället för öppna fjäll blev det stängda områden med hänvisning till ett alltför högt jakttryck. De svenska jägarna har ofta blivit utestängda, till förmån för utländska jägare.

Jordbruksverkets Niclas Purfürst menar att Svensk Jakt vilseleder jägarkåren. Han får svar direkt av reporter Bernt Karlsson.

Jag jagar älg varje år sedan många år tillbaka – både i norra och mellersta Sverige. Trivsam jakt och bra jaktkamrater förgyller detta, men det finns alldeles för många onödiga och rent av farliga vägpass

Tjuren på bilden ovan har jag fotograferat regelbundet i sju år vid det här laget. Han är nio och ett halvt år gammal och sannolikt Östergötlands äldsta frilevande älgtjur. Mr Big, som vi kallar honom, är en fantastisk symbol för vårt projekt Älgvård på Östgötaslätten, och mycket mera värd i skogen än i frysboxen.

Efter fackeltåget 12 november finns vissa saker som snurrar i mitt huvud. Hur lat är egentligen svensken? Är verkligen tv-soffan så inbjudande mjuk, eller är folk bara rädda för att säga vad de tycker om vargen?

Det är vår demokratiska rättighet att överklaga vargjakten, skriar vargvärnarna frenetiskt. Visst är det sant att det finns en viss rätt att överklaga beslut i en demokrati, men samtidigt finns det inget krav på att det ska göras, vilket värnarkåren tycks ha fått om bakfoten.

Jag ser på Naturskyddsföreningens Facebooksida att Johanna Sandahl, Carolina Klüft och resten av föreningens styrelse önskar avliva nio myter om varg när de hälsar på släkten på landsbygden.

Nya krumbukter i juridikträsket runt vargförvaltningen kan skönjas bakom beslutet att inte tillstyrka skyddsjakt på vargar inom Blybergsreviret i Gävleborg. Där har tre jakthundar dödats under ett knappt år och dessutom har en hund försvarats under en pågående vargattack med stöd av paragraf 28 i jaktförordningen.

Jakten på de legala vapnen som aldrig har använts i brottsliga sammanhang fortsätter och jag som laglig vapenägare ska anses skyldig tills motsatsen bevisats. När jag tog jägarexamen var det tvärtom.

Det främsta argumentet som används av de som vill att vi ska ha frilevande varg är att vi genom att återintroducera varg hjälper till med att rädda en utrotningshotad djurart. Men vargen är mycket långt ifrån att hotas av utrotning.

EU:s förslag till ett nytt vapendirektiv är ett lysande exempel på symbolpolitik, som endast slår mot de laglydiga vapenägarna, sportskyttar såväl som jägare.

Carl-Gustaf Thulin pläderar i debattartikeln Jaga hjortdjur efter brunsten för att jakttiderna för hjortdjur bör flyttas till efter brunsten. Han framför i artikeln några mycket märkliga argument.

Jag har de senaste 20 åren jagat på 1.000 hektar i Västerbergslagen. Under denna långa tid är en skjuten treåring den största iakttagna tjuren. Vi jägare stör det naturliga urval som ska hålla älgstammen vital och anpassningsbar.