Licensjakten på björn i Dalarna inleddes den 21 augusti och fick avlysas i stora delar av länet redan nästföljande dag. Det snabba förloppet tyder på en stor björnstam och att länsstyrelsen i Dalarna missbedömt omfattningen. Därför kräver Jägareförbundet i Dalarna att länsstyrelsen beslutar att jakten återupptas med en tilldelning på ytterligare 15 björnar.

Ständigt återkommande överklaganden av länsstyrelsernas beslut om jakt på björn, varg och lodjur måste stoppas. Att förvalta rovdjursstammarna genom jakt är nödvändigt för att vi ska ha kvar en levande landsbygd.

I juni la EU:s inrikesdepartement, som leds av svenska Ylva Johansson, ett förslag rörande legal import, införsel och transit av skjutvapen. I förslaget ingår regler som innebär en stor risk för att skytteidrotten i EU påverkas negativt, skriver Roland Dahlman, ordförande i Svenska dynamiska sportskytteförbundet.

Vargar mäts och vägs och dna-testas in absurdum. Under de mer än 30 år som vargforskningen pågått har tusentals vargar fötts och dött, och vilken nytta är det med att titta i ett släktträd med alla dessa individer? Det är hög tid att avsluta vargforskningen.

För några år sedan läste jag att de illegala vapnen låg bakom 99,8 procent av alla våldsbrott där vapen var inblandade i Sverige.

Här är en tanke som kan behövas i de svåra tider som Svenska Jägareförbundet nu genomgår.

Släpper vi av på det lagliga skyddet i rena struntärenden, jämfört med att förhindra och utreda terrorism, spioneri, mord och andra mycket grova brott, kan Sverige inte längre kalla sig för en rättsstat, eller "stormakt för mänskliga rättigheter".

Det som hänt – och händer – i Svenska Jägareförbundets styrelse under det senaste året är uppseendeväckande. Det är en sak att man ger uttryck för olika uppfattningar och att man strider för dem. Det brukar ju kallas demokrati.

Riksdagen har beslutat att vargstammens storlek i Sverige ska ligga i intervallet 170–270 djur för att säkerställa gynnsam bevarandestatus. Vi ställer oss därför frågande till Skandulvs huvudalternativ om att hålla stammen på 403 djur, och är beredda att samarbeta med alla riksdagspartier som ställer upp på principen att riksdagen har att besluta om minimi- och maximinivå för vargstammen – för att förhindra att myndigheter agerar utifrån andra nivåer. Det skriver riksdagsledamöterna Runar Filper och Mats Nordberg (båda SD).

Min namne Göran Gunnarsson, före detta ordförande i Jägareförbundet Örebro län, påpekar i sin debattartikel helt korrekt att Grimsöforskarna inte ska lägga sig i antalet vargar vi tvingas ha i Sverige, utan detta åligger politikerna. Dessutom velar de i sina slutsatser.

När trikintestet numera subventioneras med 120 kronor är det rimligt att ersättningen för vildsvin som lämnas till vilthanteringsanläggningar höjs med motsvarande. För det är ju jägarna som ska stimuleras att jaga mer.

Att tillsätta en haverikommission kan vara en god idé. Men hur ska den sättas samman?

Gång på gång hörs nya argument för att öka vargstammens storlek över den politiskt beslutade. Nu är det plötsligt vargforskarna på Grimsö som tar sig friheter.

Då har Sveriges jägare fått en ny minister som bland massor av annat också har jakten på sitt bord. Har han jagat mycket, lite, eller inget alls, är en fråga som man ställer sig.

Regeringens beslut om att avskaffa Jägareförbundets allmänna uppdrag är ideologiskt motiverat. Det innebär att en fungerande modell för jakt- och viltvård i Sverige slås i spillror. När Moderaterna får makten kommer vi att återinföra det allmänna uppdraget för att säkerställa en fortsatt effektiv viltförvaltning.

Det har gått en månad sedan Jägareförbundets stämma. Veckan efter stämman gjorde jag en intervju med Svensk Jakt. Efter det tänkte jag: Nu är det slut med kommentarer till den cirkus jag upplevt.

Det är tufft att vara jägare nu för tiden. Då menar jag ekonomiskt, för det är ju fortfarande roligt att jaga.

Jag är en enkel liten medlem som inte har en aning om varför ombuden från mitt länsförbund röstade som de gjorde i valet av ny ordförande i Svenska Jägareförbundet. Är det en strategi i arbetet att inte informera?

När man läser referatet från Jägareförbundets senaste årsstämma kan man inte annat än bli både snopen och förbannad. Så hanterar man inte en så viktig fråga som val av ny ordförande i en förening av vilken sort det vara månde.