Under sensommaren och hösten har det varit en mängd vargobservationer runt omkring där jag bor.

Sista helgen i september vargdödades en jämthund en bit ifrån mina marker, och helgen innan oktoberjakten drog igång blev en drever tagen på hemmamarken.

Antagligen har vi fått nya vargar, och med det ökar konkurrensen mellan reviren, vilket kan förklara att två hundar blivit tagna av varg.

Drar iväg direkt

Att det kommit nya vargar märks också på älgarna. De har blivit otroligt lättfotade och det har jag upplevt förr, när nya vargar kommit. Knappt det blir upptag innan det drar iväg.

Nog för att jag känner mig ganska härdad. Jag har haft olika vargrevir i princip hela tiden sedan 2005 på det ena området jag jagar. Men det kändes bra tungt att ta fram vargvästen igen efter haft den undanstoppad i sex år.

Vissa dagar har vi släppt utan väst, och då har vi målat hundarna för att passkyttarna lättare ska de om det är varg eller hund som kommer förbi dem.

Riktigt tråkigt

Om man som jag har älgjakt med ståndhund som sitt största intresse, är man redan inför säsongen lite nedstämd. Med vikande älgstammar är jakten fort avklarad, trots att jag jagar i tre jaktlag. Som det är nu med vargarna tror jag tyvärr att jakten blir ännu kortare. Det har blivit riktigt tråkigt nu.

Skönaste jakten är att gå ut ensam med hundarna för att leta älgkalv lite som man vill. Men det känns även för mig väl våghalsigt att vara ute ensam och låta hundarna arbeta i lugn och ro, när två av mina marker ligger mitt bland vargarna.

Vargar fotograferade av en viltkamera.

En mardröm

Vargbilden är från igår kväll. Den är tagen mitt i min mark, där jag vanligtvis lägger mest tid.
Nej usch! Får jag inte tag i någon mer älgjakt får jag väl gå något jaktprov, och sedan starta försäsongsträningen i november.
För när snön väl kommer ser man på riktigt vilken mardröm det är.

Linus Mattsson

Bollnäs