Idétorkan gäller både metoder för att hindra viltet att äta det man vill skydda, och sätt att hålla viltet borta från grödor och skog där man inte vill ha det. De flesta inlägg handlar om hur stora förluster man gör på grund av viltets härjningar, men utan andra förslag än att viltet ska reduceras betydligt. Enligt vissa helt tas bort, vilket förstås är helt orimligt.

Men om man exempelvis ihärdigt hävdar att älgarna orsakar förluster på X miljoner kronor per år för skogsägarna, utan att ange vad en rimlig skadenivå kan vara, så menar man väl att hela beloppet är orimligt. Med följd att man anser att hela skadan ska åtgärdas genom att djuren tas bort? Det förs ofta samma resonemang när det gäller vildsvin och kronhjort.

Förslag på andra åtgärder, än åtminstone underförstått att ta bort större delen av dessa viltstammar, är sällsynta.

Primitiv reaktion

De förslag jag ändå kunnat se är dels några jägare, som utan annan ersättning än att få ta hand om fällda djur, erbjudit sig att hjälpa till att skydda jordbruket från vildsvinsskador.

Jag har då också sett en insändare från en jägare som kontaktat en klagande jordbrukare för att erbjuda just detta, men som fått till svar att jordbrukaren ville ha ersättning för denna jakt. Problemet var tydligen inte så stort.

Jag har nyligen sett en ny annons om jägare som erbjudit sig att hålla efter vildsvin åt jordbrukare. Hoppas det går bättre där.

Ett annat förslag var en artikel om en skogsägare som hittat ett sätt att minska betesskador på tallplantor genom att låta bli att röja så mycket lövsly under plantornas känsligaste tillväxtperiod. Han påstod att betningen på tallplantorna minskat betydligt där han gjort så. Jag såg ingen reaktion på den artikeln.

Är det så att jord- och skogsbrukare normalt reagerar så primitivt på denna typ av problem att den enda lösning de har är att skjuta av djuren?

Andra lösningar

Jag tycker att det borde kommuniceras andra lösningar på de här problemen. För det första är det ju naturligtvis så att man inte kan se hela summan av viltskadorna som det lantbruket förlorar. Det måste förstås finnas en nivå där man ska jämföra den totala skadan med den nivå som är acceptabel med hänsyn till skador från en rimlig viltpopulation.

Sedan kan man testa lösningar med olika utgångspunkter.

Ett förslag när det gäller vildsvinsskadorna kan vara att markägaren och jaktarrendatorn kommer överens om hur många vildsvin som borde skjutas i anslutning till de odlade fält som finns.

Arrendet kan därefter reduceras om jägarna lyckas uppfylla den överenskomna kvoten. Reduceringen kan gälla för nästa års avgift. Exempelvis är man överens om att tio djur ska skjutas på eller intill fälten. Om denna nivå uppnås ges en rabatt på nästa års arrende om 10.000 kronor? Djur skjutna utanför området kring fälten räknas inte.

Fler idéer

En annan idé kan vara att slå en kantzon på de fält man vill skydda vid den tid skadorna normalt uppstår. Zonen ska ge jägarna god sikt. Den ännu inte mogna grödan som slås av kan samlas i ensilagebalar som ställs i grupper på lämpliga platser i zonen, som skjutplats för jägarna.

Bortfallet i odlingsareal blir någon procent men kanske till viss del kompenseras genom att balarna kan användas senare.

För skadorna på skogen borde det finnas fler idéer än den jag hänvisat till ovan. Det vore kul att höra om någon annan testat den idén.

Och det borde finnas andra idéer bland landets skogsfolk än att skjuta av merparten av viltet!

Anders Ejermark

Katrineholm och Årsta