Jag har dokumenterat ett av skogsbrukets praktfiaskon som dess företrädare smusslar med, utan att erkänna ett komplett misslyckande. Både ekonomiskt och ekologiskt.

Här ovan ses en bild på ett av de stora berg som avverkades i slutet 1970-talet och som planterades kring 1980.

Där borde växa 40-årig skog till gagn för alla oss som äger statens skogar, samt för djurlivet som hör skogen till.

Men berget ser likadant ut i dag som i slutet av 1970-talet. Var är den lagstadgade 40-åriga förräntningen av produktiv skog som alla skogsägare måste återskapa (förutom storskogsbruket)?

Ett ogräs

På berget liksom på andra orimligt stora arealer planterades ett skogligt ogräs, contorta. Nu är man tillbaka på ruta ett när ogräset saneras, här liksom på ofantliga ytor runt om i Norrbotten.

Vad blev kostnaden för detta misslyckande? Planering, markberedningar, plantinköp, planteringar, och nu sanering på dessa jätteytor. Allt för att skapa ett 40-årigt impediment som inte ger annat än flis av dålig kvalitet.

I contortaskogen blir det inga sprötkvistar, brutna toppar, försämrad virkeskvalitet. Nej, i dessa så kallade skogar blir det endast en minst 50-årig totalförlust.

Vem är skyldig till detta ekonomiska och ekologiska fiasko på tusentals hektar? Vem blir i stället jagad i meterdjup snö med alla till buds stående medel, för att kompensera 50–60 års bortfall, på dessa ytor?

Tillfälliga vinster

Finns det inga gällande lagar, ingen självrannsakan, ingen heder, inget erkännande?

Måste alltid sittande styre visa högsta vinsten oavsett tillvägagångssätt? Inte många skogsmänniskor i denna landsända har förståelse för storskogsbruket, och absolut inte för contortan.

Nu plockas vartenda värdeträd bort. Slutavverkningsåldern sänks undan för undan. Det avverkas tätt intill bebyggelser och strövområden. Allt för att skapa tillfälliga vinster.

Ansvarsfulla människor pådyvlas veckovis förändrade siffror på hur mycket älgstammen ytterligare måste decimeras för att resultaten inom skogsbruket ska lysa grönare. Några tankar på en välmående älgstam med livskraftiga djur finns över huvud taget inte.

Skärpning

Älgen är den stora boven som målas ut som ett hinder i jakten på profit. Jägarnas rädsla för att bli utan jakt används av storskogsbruket för att krascha älgstammen.

Skärpning skogsbruket! Titta i backspegeln. Vi äldre har varit med om tidigare krasch, med påföljande koförbud med mera.

Älgarna har alltid flyttat till mer gynnsamma platser för att om möjligt hålla sig vid liv över vintern, det kan ingen ändra på.

Förstörd meny

Skogsbruket har förstört älgarnas naturliga meny och tvingat dem till ett vinterbord med sämsta maten, på små områden. Något som drabbar vissa planteringar.

Men det är något vi har råd med och något som är en liten kostnad jämfört med alla andra fadäser i våra skogar under långeliga tider.

Alla misslyckanden kan ju inte skogens konung ha ställt till med. Älgen stämplas som parasit för att skogsbruket ska kunna dölja sina verkliga tillkortakommanden, och som fortsatt ska bidra till att fylla en stinn börs som måste bli än stinnare.

Sivert Öderyd 

Koskullskulle