Här följer Karl Hedins öppna brev:

”Jag skriver detta öppna brev till dig i din egenskap av rikspolischef, sålunda högste ansvarig för polismyndigheten i Sverige. Jag vill uppmärksamma dig på något som jag anser är oerhört allvarligt för respekten för och tilltron till din myndighet.

Jag har drabbats av uppsåtlig bevisförvanskning, en felaktig och manipulerad avskrift av ett helt centralt och hemligen inspelat telefonsamtal med mig. Vad jag förstår utfördes det av någon i din organisation. Som en direkt konsekvens av denna bevisförvanskning, hölls jag häktad med fulla restriktioner i 31 dagar i oktober/ november 2018, under former jag har starka reservationer emot. Bevisförvanskning förekom i ytterligare minst ett sammanhang i ärendet.

Det ledde till att en av mina anställda anhölls, liksom jag, häktades och låstes in i 31 dagar på felaktiga grunder.

Jag har tidigare uppmärksammat dig på min oro för att detta mycket viktiga bevismaterial kan komma att förstöras vid en eventuell nedläggning av ärendet. En oro jag inte längre känner då REMA:s åklagare Lars Magnusson meddelat att han räknar med att gå till åtal. Något jag givetvis välkomnar.

Att bevisförvanskning har skett, och som för mig fick mycket allvarliga konsekvenser, är ostridigt. Jag uppmärksammades nämligen på avvikelsen mellan avskriften och inspelningen av åklagare Lars Magnusson själv. Detta skedde dock först åtta månader efter dagen, då det aktuella telefonsamtalet spelades in.

Jag vill nu veta, varför bevisförvanskningen har gjorts, av vem, vem som bär ansvaret för det skedda och vad du tänker göra för att detta brottsliga beteende inte upprepas?

Du kanske undrar, varför skriver jag detta brev till dig och inte till de ansvariga för utredning av dessa frågor? Jag har redan gått den ”korrekta” vägen, via två polisanmälningar till Särskilda Utredningar (SU) och Särskilda Åklagarkammaren (SÅK), med flera märkligheter i hanteringen i dessa ärenden.

Den första inlämnades 2018-12-21. Det är en anmälan om tjänstefel mot åklagaren och domaren. Jag anser tjänstefel begicks när ansökan om hemlig avlyssning av min telefon ingavs och beviljades.

Den andra, med rubriken ”Begäran om utredning”, lämnades in 2020-01-20. Den byggde på ett yttrande från en fristående, synnerligen lagkunnig och erfaren person, som jag anlitat för att bedöma de felaktigheter och brott jag ansåg begåtts av polisen och åklagaren under utredningen mot mig.

Ingen av mina, som jag hävdar, väl underbyggda anmälningar, resulterade i någon förundersökning. Det fanns över huvud taget inget intresse att utreda vad som egentligen hade inträffat, när bevis förvanskats m.m..

Rikspolischef Anders Thornberg krävs på svar om utredningen av Västmanlandfallet. Foto: Lars Hedelin/Polisen

Den enda förundersökning som hittills förekommit om dessa bevisförvanskningar, startades enligt hans egen utsago, och ”på eget initiativ”, 2019-07-11 av åklagaren Martin Tidén från SÅK. Jesper Rundeberg från SU agerade förhörsledare. Denna förundersökning var högst sannolikt orsakad av min försvarare Sven Severins brev 2019-07-07 till cheferna för NOA och REMA, som ovan nämnts, och med kopior till dig och RÅ. Syftet var att tillse att de i ärendet centrala och hemligen avlyssnade telefonsamtalen, i original, inte förstörs vid en eventuell nedläggning av fallet.

Det framgår av protokoll att det hölls endast ett vittnesförhör under denna intetsägande förundersökning. Det var med NOA:s utredare Anna Bergqvist. Protokollet visar på omfattande förutfattade meningar från polisens sida.

Ambitionen tycks inte alls ha varit att utreda och lagligen pröva det som hänt utan snarare att lägga locket på, och utesluta alla berättigade frågor om begångna lagbrott i utredningen av Västmanlandsfallet.

Förundersökningen avslutades av Tidén redan efter sju dagar 2019-07-18 med det följdriktiga konstaterandet: ”Jag har kommit fram till att ingen i förundersökningen angående bl a grovt jaktbrott har – i de delar som jag prövat i min utredning – (min fetstilsmarkering) begått tjänstefel. Jag väljer därför att lägga ned förundersökningen”.

Varför kände Tidén ett behov av att göra den med fetstil markerade friskrivningen, undrar jag?

Tyvärr kan jag konstatera, att varken åklagar- eller polismyndigheten verkar vilja utreda vad som har hänt. Man hänvisar till diverse svårbegripliga rundgångsresonemang.

Kontrollmyndigheten Säkerhets- och Integritetsskyddsnämndens (SIN), yttrande av 2019-10-17 om RÅ:s av mig ifrågasatta nonchalanta syn på det olagliga avlyssnandet av min telefon, intar en svårslagen förstaplats. Den åtföljs av brottsliga handlingar, anmälda av mig, där man hänvisar till undersökningar gjorda av andra och som inte funnit något att anmärka på.

Men det var just det man var satt att granska!

Att de undersökningar eller utredningar man nämner aldrig har gjorts, varken av RÅ eller SIN, eller varit avsiktligt verkningslösa, som Tidéns nämnda förundersökning, verkar inte hindra att de används som skäl för att inte ta tag i frågan och därefter redovisa klart och tydligt hur haveriet har uppstått.

Brotten, bevisförvanskning i minst två fall, inkluderar även att få åklagaren att ”trycka på knappen” för att på felaktig grund sätta igång tillslaget mot mig och mina anställda. Detta synes ha begåtts av någon/några inom NOA:s Artskydds- och Kulturarvsbrottsgrupp.

Det är ännu inte klarlagt om polismyndigheten verkligen är ensamt ansvarig och skall klandras för allt det skedda. Jag vill därför se att detta rättshaveri nu äntligen utreds samt att ansvaret läggs och beivras, där det verkligen hör hemma.

Jag vill även veta om du tycker att bevisförvanskning, sannolikt utförd inom polismyndigheten och som ledde till att jag hölls felaktigt inspärrad i en månad, verkligen är ointressant att utreda. Varför vill man inte inom myndigheten ta tag i ärendet och klara ut det, trots mina två detaljerade polisanmälningar av skeendet? Vem skall skyddas och varför är detta ärende så känsligt?

Jag hoppas att du delar min uppfattning, att bevisförvanskning och mörkläggning av vad som skett inte får förekomma i efterhand. Särskilt inte i statliga svenska brottsbekämpande myndigheter och jag ser med intresse fram mot ditt svar på detta öppna brev.”

Karl Hedin