För oss som jobbat med industrin är det självklart att först att vapen som Tikka T3 TAC A1 inte är ämnad för militärt bruk, skriver debattören i en replik. Foto: Lars-Henrik Andersson
I debattartikeln, En förfärande militarisering av jakten, förfasar sig signaturen JC över den pågående amerikaniseringen av jakten i Sverige, med militärliknande vapen och utrustning.
Det ska sägas att det kan vara på sin plats med ett sunt mått av konservatism i sammanhang som jakten, men det känns tyvärr som skribenten här har en lika dålig syn på vapen som Polismyndigheten har.
För när det kommer till de senaste årtiondenas utveckling – med tillgång till gps och spårsändare för hundförare, avancerade ljuddämpare för jakt, ergonomiska kolvar och infästning för moderna sikten med både termisk och infraröd teknik – så är det inte enbart det militära klustret som driver på denna utveckling.
Det är mycket mer som pågår än det.
Inom svenska försvaret har länge ett repetergevär använts för prick- och skarpskytte på långa avstånd. PSG90 i kaliber 7,62×51 Nato togs i bruk på 1990-talet och har på senare år uppdaterats i en variant med ett något modernare och ställbart kikarsikte, vilket många jägare haft långt innan försvaret, och en fällbar stock för att kunna transportera det annars ganska långa vapnet i packningen.
Fällbara kolvar är något som på senare år inte minst polisen ondgjort sig över som en farlig detalj på dessa vapen. Tikka T3 TAC A1 har fått klä skott för både polisens godtycke och nu skribenten JC i Göteborg.
Men vad är det egentligen vi ser?
Vi ser en picatinnyskena för infästning av kikarsikte och annan optik på själva lådan till vapnet. Detta är en militär standard som endast gör att det blivit billigare för både jägaren och militären att köpa kikarsiktsfästen, vilket torde vara av godo.
Vidare ser vi en ergonomisk kolv som är fällbar. Ursprunget här är inte så militärt som man kan tro vid första anblick, utan mer den stora precisionsskytterörelsen och dess krav på god ergonomi för att kunna träffa på långa avstånd.
Fällbar kolv är bara rent praktiskt för alla. Även om militären var först är det onekligen en faktor som inte är särskilt militär, utan bara rent funktionell för många. Inte minst om man har ljuddämpare på vapnet.
Det som kanske stör många är pistolgreppet som ett flertal moderna precisionsvapen utrustats med. Men återigen har den stora sportskytterörelsens behov av ergonomi drivit på denna utveckling, inte det militära klustret i sig.
Att tillföra ergonomi borde inte vara ett hinder eller något problem för någon jägare kan tyckas.
Inte heller framstocken borde vara ett problem, även om den andas modern militär anda med möjligheter för att fästa benstöd, vapenlampor, extra nattsikten med mera.
De enda personer som drabbas av detta fenomen med mer användarvänliga detaljer är vapensmeder som tappar arbeten till kunden själv som med enkelhet kan montera sin utrustning på vapnet.
Så var i ligger problemet, egentligen? Vapen och utrustning har blivit mer användarvänliga, mer ergonomiska och jägaren kan själv anpassa och montera sin utrustning utan kostsamma modifieringar.
Själv tror jag att JC ger uttryck för ett ytterst konservativt tänk där man inte riktigt ser skogen för alla träden.
Utveckling är något vapenindustrin måste genomföra, och då inget har hänt nämnvärt sedan enhetspatronen är det just ergonomi, användarvänlighet och ekonomi för tillverkaren som drivit utvecklingen fram.
För oss som jobbat med industrin är det självklart att först att vapen som Tikka T3 TAC A1 inte är ämnad för militärt bruk. Även om den är en välskjutande plattform så saknar den flera viktiga delar kopplade till det militära. I civila sportskyttehänder presterar den däremot fantastiskt väl.
Men vapen som AI AW (PSG90) eller SAKO M10 har en helt annan prislapp och är framtagna för att användas av militära förband under både utbildning och krig med krigets krav som måttstock.
Dessa krav finns inte på civila vapen av idag. Man kan enkelt se det på prislappen då en Tikka T3 TAC A1 ligger runt 30 000 kronor medan en Accuracy International AXMC .308 kostar cirka 80 tusen och en SAKO M10 127 000 kronor.
Utveckling av jaktvapen är en överlevnad för industrin.
Utrustning med rätt ergonomi och god precision gör så klart att en medelmåttig skytt kan nå bättre resultat, men det ökar inte på kunskaper om etik eller ballistik.
Framför allt så ökar inte omdömet bara för man köper ett nytt halvautomatiskt vapen med fällbar kolv.
CharliBravo
Delta i debatten
- Skriv en debattartikel – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se
- Du måste bifoga dina kontaktuppgifter: namn, adress, telefonnummer. Detta eftersom redaktionen måste veta vem du är (kontaktuppgifter publiceras inte).
- Skribenter som skriver under med sitt riktiga namn prioriteras.
- Om du önskar skriva under signatur ska det tydligt framgå. Du får inte använda en signatur som är ett riktigt personnamn, men som du inte själv heter.
- Flera införanden av samma debattör i samma ämne är aktuella om det tillförs nya fakta eller argument i texten.
- Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.
- Debattartiklar som skrivs i organisationers, myndigheters, politiska partiers, etc, namn måste också undertecknas av en företrädare.
Exempel:
Fransbygdens jaktvårdsförening
genom ordförande Kalle Karlsson
