I debattrepliken Jägare och sportskyttar behöver stå eniga bemöter J. Hopstadius mina argument för att sportskyttarna måste stå på egna ben i sitt arbete för att värna sin sport och sin rätt att inneha de vapen man vill.

Skribenten menar att min debattartikel är såväl felaktig som farlig. Vad faran utgörs av specificeras inte och påståendet om att sportskyttarna åker snålskjuts motbevisas inte heller.

J. Hopstadius har också en rad kloka förslag om hur man kan stärka kontrollen och samverkan kopplat till licenshantering som jag instämmer i. Då artikelförfattaren också efterlyser att beslut måste baseras på fakta så väljer jag att bidra med fakta i debatten.

En lättare väg

När utredningen En ändamålsenlig vapenlagstiftning presenterades så hade ungefär 3500 individer fått licens med ändamålet jakt för de vapentyper som regeringen nu ämnar förbjuda. Hur många av dessa vapen som faktiskt har köpts i syfte att användas för jakt framgår inte.

Man kan dock konstatera att möjligheten att införskaffa dessa vapen med ändamålet jakt skapade en mycket lättare väg, än att engagera sig i klubbar och tävlingar för att påvisa behov. 

Ungefärlig siffra

Svenska dynamiska sportskytteförbundet, SDSSF, listar inte på sin hemsida hur många medlemmar de har, men enligt Wikipedia rör det sig om cirka 8 000. Det är alltså ungefär 12 000 personer som skulle påverkas av ett totalförbud om man antar att samtliga medlemmar i SDSSF är innehavare av vapentyperna i fråga och om man adderar samtliga individer med licenser för jakt.

Man bör dock beakta att flertalet av de som innehar licens på dessa vapen för jakt också kan vara medlemmar i SDSSF och att alla inte nödvändigtvis har licens för halvautomater som skulle påverkas av ett förbud. Siffran är således sannolikt lägre. 

Dryg procent 

Ovan antal ska ställas i relation till hur många som faktiskt sysslar med jakt. Antalet individer som löser statligt jaktkort har minskat, men under jaktåret 2023–2024 var det närmare 250 000 personer.

Andelen individer med jägarexamen som skulle påverkas av ett förbud är alltså en dryg procentenhet av de som löser statligt jaktkort, och det är förutsatt att samtliga personer som innehar vapnen i fråga med ändamålet jakt också löser statligt jaktkort.

Det är orimligt att dessa personer tillåts kväva jaktdebatten och gång på gång flytta fokus från för jakten avgörande frågor.

Tappar markkontakt

Som en sista punkt vill jag också beröra den liknelse som J. Hopstadius gör mellan förbud för vissa halvautomater med att exempelvis förbjuda lastbilar. Den här sortens liknelser illustrerar hur debatten tappar markkontakt.

De samhälleliga konsekvenserna av att förbjuda lastbilar är svåra att överblicka, samhället skulle bokstavligen stanna och Sveriges ekonomi kraschlanda.

I egen sak

Ett förbud för civila att inneha vissa halvautomater skulle försvåra utövandet av en nischsport och runt en procent av de aktiva jägarna skulle som mest påverkas i sitt vapenval. Jakten skulle dock fortsätta som vanligt.

Det står de dynamiska sportskyttarna fritt att argumentera för sin sak. Det är uppenbart att det är en fråga som starkt berör denna avgränsade grupp vapenägare. Men de bör göra det i egen sak och inte utge sig för att föra jägarnas talan.

Jägare & hemvärnsman