fredag 29 mars

Opinion

Mycket älg, stora hyggen, dåliga planteringar och upp på det snöskoteråkare är en ekvation som inte går ihop, enligt debattören. Foto: Johnny Olsson

Debatt: ”En omöjlig älgekvation”

Dåliga planteringar med för hårt drivna och sköra plantor och snöskoteråkning över nysatta hyggen är en mycket större anledning till skogsskador än vad älgen är.

Det finns en ekvation som verkar vara i det närmaste omöjlig att lösa, antagligen har skogsforskarna svaret. Före årets älgjakt blev några nyexaminerade ungdomar som tagit jägarexamen intervjuade i tv om var de tänkte jaga nu i höst.

Samtidigt blev de av programledaren upplysta, om de tänkte jaga i Västerbotten, att bäst förutsättningar fanns vid kusten söder om Skellefteå.

Sämst chans att få se en älg var i Malå kommun, som i det närmaste var tomt på älg enligt de senaste inventeringarna.

 

Värsta skadorna

Nu till mysteriet med ekvationen. För en tid sedan släppte Skogsstyrelsen en rapport om betesskador av älg som visade att inom Malå kommun fanns de svåraste skadorna i Västerbotten.

Om man nu försöker lösa denna ekvation, med kända och okända faktorer, blir det ett sammelsurium av antaganden, lögner, sanningar och spekulationer.

Vi börjar med sanningarna. Det som är klassat som betesskador är inga betesskador, alltså direkta lögner. Skadorna beror på skogsbolagens skövlingar med milsvida kalhyggen, med plöjning och gödsling som efterbehandling där det statliga Sveaskog går före som avskräckande exempel.

Plantorna växer så det knakar med dessa metoder, men blir också oerhört sköra och knäcks lätt vid de senaste årens tilltagande blötsnönederbörd, som är en följd av den globala uppvärmningen. Alla knäckta tallplantor klassas som betesskador av inventerarna.

 

Skotern tar sin del

Snöskoteråkarna tar också sin beskärda del av plantorna. De anser det vara fritt fram att köra på de stora vita vidderna som kalhyggena utgör.

Vad de inte tänker på är att plantor som inte syns ovanför snön finns bara några centimeter under snötäcket, och att topparna knäcks när de blir överkörda av skotrar. Men det är inte skoteråkarnas eller älgarnas fel att det finns enorma kalhyggen.

Skogsforskarna, eller representanter för skogsindustrin som i praktiken är samma sak, kom för ett trettiotal år sedan med den geniala idén att jägarna ska skjuta fler älgkalvar för att få mer älg på markerna. Inga vettiga djuruppfödare håller med om dessa teorier som vi nu ser resultatet av.

Bocken till trädgårdsmästare är ett gammalt uttryck som passar bra in i denna ekvation, där skogsindustrin också har blivit självutnämnda ledande experter i djuruppfödning.

 

Vi behöver mer älg

Kan man praktisera dessa teorier när det gäller skogsföryngringar, alltså att på nyplanterade kalhyggen rycka upp 50 procent av plantorna, för att få ett lönsamt skogsbruk?

Stämmer deras teorier om djuruppfödning borde det vara samma sak med trädplanteringar. Slutsatsen blir att vi behöver mer älg för att upprätthålla ett hållbart skogsbruk, samt att uppmuntra skoteråkarnas buskörning på kalhyggen.

 

LG

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.