Tänk tanken att skärgårdsbefolkningen skulle neka all båttrafik och fritidsfiske i Stockholms skärgård under högsommartid. Rennäringsfrågan måste få en sann verklighetsbaserad behandling, lokalbefolkningen måste få komma till tals. Allt tal om urminnes hävd bör raderas.

Rennäringens krav på utökade rättigheter, drabbar oss som också har ett ursprung, men också för samhällets utveckling, som rennäringen dagligen tar del av, lever och förvärvsarbetar i.

Allt tal om urminnes hävd bör raderas inför kommande  diskussioner och beslut. Ingen kommer att kunna föra fram trovärdighet i rätten till något med skrivningen ”urminnes hävd”. 

Eventuella brott måste vara preskriberade, liksom dess rättigheter och skyldigheter.

Passar tillfället

Vi lever i nutid. Skapa för nu och framtid, för alla boende, förändringar kommer ändå att ske i sinom tid. 

Rennäringslagens paragrafer 9 och 11 förklarar vad en renskötare och sameby ska arbeta med, Denna skrivning förändrades direkt med Girjasdomen, allt för att passa tillfället och ge företagsvinster. 

I nästa andetag kräver renskötselföretagen rättigheter baserade på urminnes hävd i ärenden som gynnar dem bäst. Övriga befolkningen får  bära hundhuvudet genom diverse anklagelser, för att försöka öka renskötarnas suveräna rättigheter.

Lagar förändras

Alla lagar förändras. Dödsstraffet är borta sen 192, inte kan ättlingar till dömda och avrättade före det datumet kräva upprättelse.

Ingen på 1700-talet kunde drömma om utvecklingen i skogsbruk, gruvor, sjukvård, boende. Renägare som kör lastbil och jobbar i sjukvården är numera vardag.

Det är omöjligt att tillmötesgå urtida förhållanden för att forma dagens liv. Det finns ingen eller inget i dagens renskötsel som har med urtid att göra. Avskaffa begreppet Urminnes hävd.

Områden utan renar

Ingen kräver att renskötseln ska backa i dagens frågor, vilket måste diskuteras. Hur gäller allemansrätten i rennäringssammanhang? Våra nationalparker är låsta ”museer”, liksom alla avlysta områden för alla utom renskötarna.

I Gällivare kommun har Girjas (Norrkaitum) fått avlyst cirka 3,5×2,5 mil, Mellanbyn  cirka 5×1,5 mil,  Sörkaitum cirka  3×2 mil,  Skogssamebyn cirka 4×1,5 mil. Sammantaget snudd på 30 kvadratmil. 

Här får endast renskötare åka skoter från den 2 maj, samt i nationalparkerna. Områdena är till stora delar utan renar under förbudstiden och kunde nyttjas utan problem av frilufts- och fiskeintresserade under den allra bästa vårtiden. En bättre detaljplanering av områdena är fullt möjlig. 

7 juni 2016 publicerades att ”Nationalparkerna är en farlig plats för rovdjuren”, i dessa endast för renskötare tillgängliga områden.

Att fler människor uppehåller sig i  i dagens  skyddade områden borde vara av intresse. 

År efter år har renskötare varit huvudmän i jakthärvor i norr, kan ensamrätt i områdena ha betydelse?

Andra klassen

Sanningen om hela renskötselns betydelse och dess oskäliga krav på att få ha enorma områden för sig själv, där den exotiska, felaktiga, bilden av naturens och djurlivets beskyddare måste komma till allas kännedom. 

Exempel finns överallt i fjällen och i nationalparkerna, och är allmänt känt här i norr.

Vi idag levande ska inte få ytterligare inskränkningar, som om vi vore några andra klassens människor utan krav eller behov av natur och friluftsliv, för att renskötarna ska ha ensamrätt att förvalta (sälja) dyra jakter och event på statens marker. Något som inte är förenligt med rennäringslagen paragrafer 9 och 11.  

Intäkterna från älgjakten borde också redovisas för att ha något värde i utredningen, liksom bidragen på 500 miljoner kronor per år. 

Länsstyrelser blir JO-anmälda av renskötseln för att de presenterar en annan lösning i jakt- och fiskefrågan, annan åsikt än renskötselns blir stämplad som kränkande.

Plötsligt omöjlig omgivning

Att renarna behöver ro vid kalvning är ett stående argument för avlysning av dessa jätteområden. Till viss del en sanning, dock kalvar renarna på solvarma kvisthögar i en avverkning, omgivna av motorsågar och traktorer där de är skyddade från rovdjur, i högsta välmåga. 

Under hela vintrarna är fordon och människor inslag i renskötseln från kust till fjäll, för att plötsligt bli en omöjlig omgivning med närvaro av samma människor i fjällmiljö. Då utan långtradare, jetplan, snöröjare med mera.

Att kunna neka guidad skidtur i Sareks nationalpark är kränkande och cementerar ”det låsta museet” och visar rennäringens möjlighet att ytterligare stoppa människor bara för att man kan.

En sann bild

Beslutsfattare måste skaffa sig en sann bild av hur renskötseln skaffar sig oskäliga förmåner. Inte endast en förskönad bild, exotisk och med diskriminerade människor. 

I verkligheten är det befolkningen utanför renskötseln som diskrimineras, med allt mindre möjlighet att leva ett liv med naturintresse här uppe i norr. 

Tänk tanken att skärgårdsbefolkningen skulle neka all båttrafik och fritidsfiske i Stockholms skärgård under högsommartid. 

Rennäringsfrågan måste få en sann verklighetsbaserad behandling, lokalbefolkningen måste få komma till tals. 

Framtida inflyttning och attraktion för regionen är i uppenbar fara om rennäringens populister vinner gehör för sitt oskäliga fjäskande för sympatier, vilket skapar åtskillnad och osämja.

Sivert Öderyd  

Koskullskulle