Jag lyssnade på radioprogrammet Kaliber där bland annat miljöåklagare Åse Schultz blev intervjuad. När man hör hennes uppfattning om oss jägare blir man väldigt orolig för vad som kan hända.

I radioprogrammet berättar hon om svårigheterna att utreda jaktbrott på grund av att det råder en tysthetskultur inom jägarkåren, att vi inte medverkar, och att vi håller ihop på ett otillbörligt sätt.

Är detta bara ett uttryck för hennes oförmåga vid tidigare förundersökningar, där domstolen friat trots att hon använt sig av tveksamma tvångsmedel som telefonavlyssning med mera?

Alla misstänks

Låt mig ta ett tänkbart scenario där jag är orolig för vad som skulle kunna hända med Åse Schultz som åklagare:

Lek med tanken att du deltar under en älgjakt där någon skjuter en varg. Enligt Schultz är vi alla som deltagit i jakten misstänkta brottslingar, trots att vi inte har de minsta med skjutningen att göra. Vi kommer att bli sittande i någon fyllecell i flera veckor på grund av hennes förhoppning om att vi ska erkänna oss skyldiga till något vi inte har en aning om.

För mig är det naturligtvis en självklarhet att man inleder en förundersökning om det skjutits en varg. Och om det gjorts på ett felaktigt sätt ska naturligtvis rättvisan ha sin gång och den skyldige lagföras.

Men förutsätt därför inte att alla vi andra också är presumtiva brottslingar.

Löser inga problem

Kan det vara så illa att svårigheten i att bevisa beror på att åklagare och polis varit ute i ogjort väder och att man på för lösa grunder inlett förundersökningar? Till exempel är anonyma vittnen knappast någon bra början.

Jag följer utredningen i Västmanland med spänning. Redan nu kan man väl konstatera att förtroendet för rättsvårdande myndigheter inte är på topp.
Om det nu är på de sättet att det förekommer illegal jakt på rovdjur vill jag här och nu uppmana dessa personer:
Sluta med detta! Det löser inte problemet.

Som jägare kräver jag emellertid att bli behandlad som oskyldig fram tills dess motsatsen kan bevisas.

Göran Gunnarsson