Docent C G Gustavsson kritiserar i debattartikeln Överskattar Grimsöforskarna antalet tjuvskjutna vargar, vår artikel om dödlighet och illegal jakt på varg i den vetenskapliga tidskriften Biological Conservation och en populärvetenskaplig version i Fakta Skog.

Vi visar att under perioden 2000/01–2016/17 har i genomsnitt 14 procent av revirhävdande vargar i Sverige försvunnit årligen utan känd orsak. Frekvensen försvinnanden har dessutom ökat med tiden, från 9 procent under första delen av perioden till 21 procent under den senare delen.

Totalt rör det sig om 189 försvunna vargar plus 20 bekräftade fall av illegalt dödande.

Vår förklaring till försvinnandena är att de till största delen orsakas av illegal verksamhet.

Alternativa förklaringar

C G Gustavsson påpekar helt korrekt i artikeln att en viss del av dessa försvunna vargar förmodligen inte alls behöver vara illegalt dödade, utan kan ha försvunnit av andra orsaker, till exempel naturliga dödsfall. Så långt är vi helt överens.

I den vetenskapliga artikeln och i ett appendix till denna diskuterar vi ingående olika alternativa förklaringar till dessa försvinnanden. Vi presenterar även data som stödjer att en majoritet, men inte alla, av dessa försvinnanden bäst kan förklaras av illegal jakt (”Careful evaluation of alternative causes supported the assumption that poaching was the most likely reason for the majority of these disappearances.”).

Blandade kort

Vad vi inte är överens med Gustavsson om är hur stor andelen naturliga dödsfall är. För att stärka sitt argument att de naturliga dödsfallen är betydligt fler än vi antar, påpekar han att de naturliga dödsfallen utgör hela 18 procent av alla döda bland de sändarförsedda vargarna, men bara 6 procent i det större datamaterialet på försvunna revirhävdande vargar.

Men Gustavsson blandar bort korten lite här. Kom ihåg att de 18 procenten är procent av de döda, inte av hela populationen.

Låt oss göra ett enkelt räkneexempel. Om hela populationen är 100 djur och 17 av dessa dör under ett år, blir den totala dödligheten 17 procent. Om andelen naturliga dödsfall bland de totalt 17 döda är 18 procent, så blir det 3 stycken.

Det vill säga, den naturliga dödligheten i hela populationen är 3 procent (3 djur av 100). Och det är denna siffra vi presenterar från de sändarförsedda vargarna (Appendix A, Tabell A1b i den vetenskapliga artikeln).

Vi hänvisar till den vetenskapliga artikeln för ytterligare beräkningar av dödlighet.

Ingen naturlig ökning

Eftersom vi redan hade 1 procent känd naturlig dödlighet i datamaterialet från revirhävdande vargar återstår 2 procent som kan ligga dold i kategorin ”försvunna” vargar. Om vi dessutom tar höjd för att det existerar en viss statistisk osäkerhet kring dessa skattningar och dubblar denna siffra till 4 procent, så återstår ändå 10 procent oförklarlig dödlighet.

Detta är genomsnittet för hela perioden. Varken data från de sändarförsedda vargarna, eller obduktionerna av 182 insända döda revirhävdande vargar på Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, perioden 2000–2017, visar på någon ökning av frekvensen naturliga dödsfall med tiden. SVA-materialet indikerar snarare motsatsen.

Vi hittar alltså inget stöd för att den naturliga dödligheten skulle vara högre under den senare delen av studieperioden, när frekvensen årligen försvunna hade stigit till 21 procent. Med antagandet att den naturliga dödligheten stod för 2–4 procent av de försvunna vargarna även då, återstår således 17–19 procent oförklarliga fall under denna period.

Obligatorisk anmälan

CG Gustavsson är i debattartikeln inne på att en del av våra försvinnanden även kan förklaras av trafikdödade vargar.

Vargen tillhör gruppen ”Statens vilt”, för vilka det är obligatoriskt att anmäla alla dödsfall, vilket gör det olagligt att inte anmäla en påkörd varg. Därmed blir alla icke rapporterade trafikdödade vargar definitionsmässigt också illegalt dödade. Vi tror dock inte att detta är en särskilt stor grupp.

Alla sändarförsedda vargar som dödats i trafiken har rapporterats, och dessutom får bilägaren inte ut någon försäkring för skador på bilen om inte påkörningen är rapporterad.

Ett starkt stöd

Slutligen är det märkligt att Gustavsson helt bortser från den nästan exakta överensstämmelsen mellan frekvensen illegal jakt beräknad på materialet från sändarförsedda vargar (64 procent) och frekvensen försvinnande plus säkert illegala fall i materialet från de revirhävdande vargarna (55 + 6 = 61 procent). Detta ser man klart i samma figur i Fakta Skog-artikeln, som Gustavsson använde för att visa på skillnaderna vad gäller naturlig dödlighet. Överensstämmelsen ger ett starkt stöd för antagandet att de flesta försvinnandena verkligen är orsakade av illegal jakt.

Nära sanningen

Att exakt beräkna omfattningen av illegal jakt är nästan lika svårt som att beivra den. Man har i ytterst få fall tillgång till de döda kropparna eftersom det ligger i förövarnas intresse att göra sig av med dem och eventuella andra spår.

Därför måste beräkningar av den illegala jaktens omfattning göras med indirekta metoder. Detta innebär alltid en viss osäkerhet, men både vi och den vetenskapliga tidskriftens redaktion (efter en noggrann granskning av fyra externa internationella experter) anser att vi har kommit så nära sanningen som det är möjligt med de resurser vi har haft till förfogande.

Olof Liberg

Håkan Sand

Camilla Wikenros

Mikael Åkesson

Henrik Andrén