När varg diskuteras har nästan alltid bevarandesidan som ett av sina viktigaste inlägg att nere i övriga Europa har de inga som helst problem med varg.
När vildsvin diskuteras säger Jägareförbundet att det bara är lantbrukare i Sverige som har problem med vildsvin, övriga Europa har inga som helst bekymmer.

Lo och svin i fälla
När det gäller lodjur blir upprördheten stor när fällfångsten ifrågasätts, när det gäller vildsvin är det lika illa om fällfångst föreslås.
Vid skador av varg hävdar så kallade vargvänner att det är fårägaren som har för dåliga stängsel och jägaren måste vara ganska korkad om han släpper sin hund utan tillsyn där det kan finnas varg (troligen i hela Sverige).
Vid skador av vildsvin ifrågasätts lantbrukaren varför han odlar grödor som vildsvinen gillar. Åkrar som ligger i skogskanter är ganska korkat att odla över huvud taget. Och lite utfodring kan väl aldrig skada. Det ger ju mer nyttigt viltkött och många fler skottillfällen.
Varför ser ingen helheten? Visst är vildsvinen en del av den svenska faunan men det är ju ett vilt djur som ska leva på vad naturen ger. De ska inte vara några halvtama djur som jägare kan ha skjutövning på.

Önskar nyanserad debatt
Det är nog så att vi aldrig haft så mycket jaktbart vilt i Sverige sedan vi började jaga med gevär. Vi har otroliga stammar med gäss, hjortdjur, vildsvin och rovdjur.
Vi måste få rimliga viltstammar där vi kan ha hanterbara skador på grödor, tamdjur och i trafiken. Där tillkommer även att vi måste få igång en fungerande förvaltning av vargstammen.
Vad jag önskar mig är en nyanserad debatt från mitt Jägareförbund, som även kan se till övriga näringar som håller till på vår fantastiska landsbygd och inte bara ser till profithungriga godsägare som tjänar storkovan på överstora viltstammar som ödelägger grannarnas möjlighet att förtjäna sitt levebröd på landsbygden.
Med en förhoppning om fortsatt medlemskap i ytterligare 30 år.
Göran Johansson
Tranås

Jägareförbundet svarar:

Jag känner inte riktigt igen mig i de synpunkter som Göran Johansson för fram. För ett antal år sedan trodde många att de i övriga Europa visste hur man skulle förvalta vildsvinen. Det stämde inte. De har samma problem där som vi har här.
Det är svårt att förvalta vildsvin och det märks överallt i världen.
När det gäller fällfångst är det i Sverige väldigt ovant för oss att fällfånga djur som ska ätas. Vi är inte vana vid detta. Sedan finns det rätt stora skillnader kring hur djuren agerar när de fällfångats. Vildsvin har exempelvis en låg stresströskel. Det innebär ofta att köttet förstörs. Då blir detta inte en bara en fråga om fällfångst eller inte – utan också om etik.
Därtill är det ett flockdjur som har mycket av sin trygghet kopplad till flocken. Det gör att stressnivån ökar när flocken försvinner. Därtill har fällfångsten av vildsvin inte visat sig vara någon effektiv jaktmetod. Den beståndsreglerande jakten sker idag med vanlig jakt.
Så det finns komplicerande inslag som gör det omöjligt att göra raka jämförelser mellan lodjur och vildsvin.
Jag känner inte heller igen att förbundet skulle ha åsikt kring vilka grödor lantbrukarna väljer, eller var de sätter dessa. På ett sätt är djuren inte är så olika oss människor. De vill också äta det som godast. Begärliga grödor nära skogen leder till att det blir mer skador. Men det finns inget rätt eller fel i detta. Lantbrukaren måste odla efter sina förutsättningar och växlingsbruk och det kan vi jägare inte ha så mycket synpunkt på.
För att få en bra vildsvinsförvaltning behöver lantbrukare och jägare prata med varandra på det lokala planet. Parterna behöver komma överens om hur stammens storlek och hur man kan hjälpa varandra. Det handlar lika mycket om att förstå varandras situation som att hitta lösningar.
Jag är övertygad om att det går att lösa detta, bara man vill. Svenska Jägareförbundet vill ha balans i viltpopulationerna. Och jag tror vi är överens om att för stora stammar inte är bra för varken naturen, lantbruket eller samarbetsklimatet.
Sedan är det tråkigt om Göran Johansson upplever att vi inte är tydliga eller konsekventa i vår kommunikation. Det är rakt motsatt mot vad vi vill. Och vi jobbar hårt för att bli just tydliga.

Magnus Rydholm
Kommunikationschef, Svenska Jägareförbundet