Tommy Sander skriver att Sveaskogs syn på viltet har förändrats sedan han lämnade företaget.
Jag håller inte med om det. Sveaskogs syn på viltet är densamma men kunskapsläget om betesskadornas effekter har ändrats. Vi har skademätningar över större arealer och en ny älgförvaltning som anger att älgstammen genom en produktionsanpassad jakt ska anpassas till fodertillgången. Förändringar grundade på ökad kunskap och bättre faktaunderlag är en del i den adaptiva förvaltningen.
Älgen gynnas kraftigt av Svenskt skogsbruk och de stora mängder foder som skapas. Det har bidragit till att vi idag har den högsta älgtätheten i världen. Sveaskog vill ha en frisk och livskraftig älgstam med så mycket älg som våra ungskogar klarar av. Vi anser det rimligt att sju av tio tallar klarar sig utan betesskador genom ungskogsfasen.

Påverkar livskvalité
Jag har full förståelse för den oro och det missnöje som infinner sig när varg etablerar sig inom jaktområdet och hur det påverkar jakten och livskvalitén för de som berörs. Jakt och älgförvaltning försvåras kraftigt vid en vargetablering men det motiverar inte att man bortser från regelverk eller fattar beslut på bristfälligt underlag.
Skälet till att Sveaskog inte har kunnat ställa sig bakom älgskötselområdets plan är att det saknas en betesskadeinventering. Vi tillämpar försiktighetsprincipen på våra ungskogar och ett ÄBIN-resultat behövs som visar att skadorna är på en nivå som tillåter en ökning av älgstammen.
I debattartikeln kritiseras Sveaskog också för bristande dialog kring införandet av jaktstopp i ett älgskötselområde. Vi beklagar om det uppfattas så. Flera personer i Sveaskog har varit aktiva i dialogen, givit svar och kommentarer. Vi välkomnar en fortsatt dialog kring områdets älgförvaltning, men då i ett samråd med bättre faktaunderlag.

Ronny Löfstrand
Jakt- och klövviltschef på Sveaskog