Det krävs minst 100 vargar i Skandinavien för att uppfylla EU-kraven för minsta livskraftiga population. Detta med hänsyn taget till rimliga framtida katastrofscenarier och att genetikfrågan är löst. Det sod klart efter att Naturvårdsverket under sommaren redovisat forskarnas sårbarhetsanalys för varg.

Analysen beaktar så kallade katastrofscenarier. Till exempel svårtarade sjukdomsutbrott bland vargarna. Om det inte togs hänsyn till detta skulle miniminivån för landets vargstam vara 40 djur.

Sårbarhetsanalysen var ett första, viktigt steg för verket när de ska komma fram till vad gynnsam bevarandestatus för varg är i det här landet. Men Naturvårdsverket var redan i somras tydligt med att verket ansåg att det krävdes fler vargar än 100.

Resultaten i sårbarhetsanalysen ger inte svaret på hur många vargar Sverige ska ha. Det är viktigt att betona att resultaten är framtagna utan att inkludera genetiska förutsättningar. Idag är inaveln i vargstammen ett problem och det behövs ett stort genetiskt utbyte med andra vargpopulationer för att komma till rätta med inavelsproblematiken, sa Ruona Burman viltsamordnare på Naturvårdsverket, i ett pressmeddelande.

Jägareförbundet rovdjursansvarige Gunnar Glöersen anser dock att Ruona Burmans uttalande inte är korrekt. På sin blogg skriver Gunnar Glöersen att Inaveln är fullt ut inkluderade i analysen. De 100 vargar som analysen kommer fram till att det krävs för att den ska vara livskraftig, bygger på exakt den inavelsgrad och de inavelsproblem som stammen har. Hur stor effekt inaveln har är det däremot ingen som vet. Men effekten, oavsett storlek, finns med i de data som utgör grunden för beräkningen.

Manar till klokskap
Svenska Jägareförbundet har i en skrivelse uppmanat Naturvårdsverket till klokskap. Förbundet skrev bland annat att nivån på gynnsam bevarandestatus kommer att påverka all framtida vargförvaltning, inklusive Jägareförbundets möjligheter till medverkan i den framtida vargförvaltningen.

Så stor ska vargstammen vara enligt EU

EU:s riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå säger att en gynnsam bevarandestatus för en art ska ligga över den nivå som utgör minsta livskraftiga population för arten. Det är därför viktigt att definiera minsta livskraftiga population, vilket i det här fallet är 100 vargar i Skandinavien.

Av de riktlinjer som EU-kommissionen antog 2008 (Riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå) framgår att referensvärdet för populationsstorlek (hur stor till exempel vargstammen ska vara) ska utgöra summan av följande kriterier:

1) Populationen ska vara minst så stor som den var vid tidpunkten av direktivets ikraftträdande.

2) Populationen ska vara som minst lika stor (men gärna mycket större) än minsta livskraftiga population, definierat genom IUCN :s (International Union for Conservation of Nature) kriterium E (en utdöenderisk baserad på en kvantitativ sårbarhetsanalys med mindre än 10 procents utdöenderisk över 100 år) eller kriterium D (antalet könsmogna individer).