Ett av de allra största problemen för Svenska Jägareförbundet har under de senaste åren varit medlemstappet. I vilken grad detta går att hänföra till vargfrågan är givetvis vanskligt att slå fast, men det torde ändå stå klart att denna faktor finns med i problembilden. Bland förbundets medlemmar i drabbade områden har ilskan och frustrationen varit stor, och en flitigt ställd fråga är: ”Vad gör egentligen Jägareförbundet?”

Det svar som Torbjörn Lövbom, ordförande i Jägareförbundets rovdjursråd, har på den frågan lyder: ganska mycket.

Enligt Lövbom håller Jägareförbundet kontinuerliga kontakter med såväl miljödepartementet som Naturvårdsverket i vargfrågan.

Torbjörn Lövbom.

Vi har under våren haft fortlöpande kontakter med departementet och myndigheten. Förbundet har vid flera tillfällen träffat miljöminister Lena Ek, senast i onsdags, och det viktigaste för oss har varit att få fram en sårbarhetsanalys, vilket också påpekades av förbundets expert i rovdjursutredningen, Gunnar Glöersen, i dennes särskilda yttrande i betäknandet.

Men gör det här arbetet verkligen någon skillnad?

Ja, det gör det. Förbundet har i över ett års tid drivit frågan om sårbarhetsanalys och nu kom regeringen för någon vecka sedan till samma slutsats, vilket var mycket glädjande, säger Torbjörn Lövbom.

Allt påverkansarbete kräver kontinuerligt arbete gentemot myndigheter och beslutsfattare, även sådana utanför regeringen. På länsnivå arbetas det också intensivt inom förbundet, med många kontakter med länens riksdagsledamöter. Vi fortsätter även kontakterna på EU-nivå, med EU-kommissionen.

Man kan bedriva opinionsarbete på många sätt, men vi försöker bygga vårt arbete på kunskap, respekt för det demokratiska systemet och långsiktighet. Det är ett i många stycken trögt jobb, det tar lång tid och är slitsamt, men vi är fasta i övertygelsen om att det är rätt väg framåt.

Ger resultat?

Torbjörn Lövbom tycker därför att arbetet börjar ge resultat, även om han av strategiska skäl inte kan redogöra för detaljerna i lobbyarbetet.

Vi är på väg tillbaka in i matchen igen, efter kallduschen i augusti förra året när vargjakten stoppades och taket på 210 vargar lyftes bort. Vi gör det också mycket tack vare att vi jobbar med att bygga allianser, exempelvis med LRF.

Rovdjursutredaren Lars-Erik Liljelund föreslog 450 vargar, men om miljöminister Lena Ek kommer med ett ”bud” på högst 300 vargar, hur ställer sig Jägareförbundet till det?

300 är för högt, framförallt de höga koncentrationerna i vissa områden. Jägareförbundets policy ligger fast, och den anger högst 150 vargar. Ska vi ändra på den, då ska vi göra det i en demokratisk anda som innefattar hela förbundet. I nuläget ser jag inte någon anledning att ändra på den policyn, säger Torbjörn Lövbom.

Osannolik nå målet

Med tanke på den breda enighet som nåddes i riksdagen kring det tidigare taket högst 210 vargar i landet förefaller det osannolikt att regeringen skulle landa på en lägre siffra än så när allt vargarbete så småningom utmynnar i en proposition. Men Jägareförbundet håller alltså ändå fast vid sin 150-linje.

Nu återstår det att se om Jägareförbundets linje den resonerande, förhandlande, samtalande och alliansbyggande linjen i slutänden är den rätta. Priset som förbundet betalar för den linjen är att man gentemot omvärlden, och då även gentemot sina medlemmar, måste vara restriktiva vad gäller information om detaljerna i påverkansarbetet. I politikens villkor tycks ligga att förhandlingar och informella kontakter bakbinder deltagarna i detta avseende. Detta ställs  mot de krav på öppenhet och insyn som måste finnas i en folkrörelse av den demokratiska typ som Jägareförbundet anser sig vara.

Men slutbetyget för Jägareförbundets arbete kan delas ut först när och om verkliga politiska resultat har uppnåtts i vargfrågan, och där är vi ännu inte.

Riksjägarna har nollvision eller?

Jägarnas Riksförbunds styrelse sa i april nej till frilevande varg i landet. I alla fall så länge dagens rovdjurspolitik inte ändras. Men trots att två månader gått sedan beslutet fattades driver förbundet fortfarande inte sin nollvision gentemot miljödepartementet för man har inte träffat någon därifrån.

Den gångna helgen höll Jägarnas Riksförbund årsstämma. Enligt förbundsordförande Solveig Larsson fanns totalt åtta motioner på stämman som var relaterade till vargfrågan. Men enligt Larsson blev det inga diskussioner om rovdjursfrågorna på årsstämman.

Solveig Larsson.

Stämman var nöjd med styrelsens beslut att i dagsläget säga nej till frilevande varg på grund av det rådande politiska läget, ett beslut som förbundsstyrelsen tog, säger Solveig Larsson.

Hur driver ni den linjen nollvisionen externt?

Vi för fram att med det här beslutet är det väldigt tydligt vilken frustration våra medlemmar känner inför dagens aktuella vargpolitik, och att det här är en effekt av det. Det innebär att vi behöver ändra oerhört mycket i vargpolitiken innan styrelsen har förmåga att göra något annat.

I vilka forum för ni fram detta?

Där vi träffar beslutsfattare. Det är inga större diskussioner om den frågan. Politiker är ju vana vid att man har visioner, att man måste driva frågor på det viset men sedan har man ju den praktiska verkligheten att förhålla sig till.

Driver inte nollvision?

Man kan därför dra slutsatsen att Jägarnas Riksförbund säger en sak nollvision för varg till sina medlemmar, men i sina kontakter med beslutsfattande instanser kommunicerar man en mera moderat linje. Detta är givetvis högst förståeligt, eftersom det sedan länge är väl känt att en ”nollvisionslinje” är helt dödfödd att driva gentemot politiker. En sådan linje går det helt enkelt inte att få gehör för.

Utöver detta ligger det för Jägarnas Riksförbund också en del pengar i potten. När regeringen i slutet av april beslutade om tilldelning av 6,2 miljoner kronor ur Viltvårdsfonden till Jägarnas Riksförbund, fanns det i skrivningen från regeringen också ett budskap som inte kunde misstolkas.

I beslutet noterade regeringen att elva av distriktsorganisationerna i Jägarnas Riksförbund, i en skrivelse till regeringen daterad 23 december 2011, sagt nej till frilevande varg. Samtidigt noterade regeringen att JRF:s förbundsstyrelse påpekat att någon sådan policy inte är beslutad, men att frågan ska behandlas på kommande förbundsårsstämma.

Regeringen avslutar skrivelsen: ”Vid 2013 års medelsbeslut återkommer regeringen om bidragets omfattning när förbundet tagit ställning till sin fortsatta rovdjurspolicy.”
Betydelsen av denna avslutande formulering kan bara tolkas på ett sätt: JRF:s fortsatta vägval i vargfrågan kommer i hög grad att påverka möjligheterna att få medel ur Viltvårdsfonden. Skulle förbundet driva ”nollvisionslinjen” fullt ut lär inte de möjligheterna öka.

Ingen träff med departementet

Nollvisionen antogs alltså av förbundsstyrelsen i Jägarnas Riksförbund den 18 april och JRF-ordföranden Solveig Larsson bekräftar för Svensk Jakt att man två månader senare ännu inte haft några kontakter med ansvarigt departement, miljödepartementet.

Vi hoppas att vi kan få träffa ministern inom en inte alltför avlägsen framtid. Men vi har inte fått någon tid för det ännu.

Ni har inte träffat någon från departementet, alltså?

Nej.

Ni sitter även med i den så kallade Vargkommittén, Kommittén för hållbar rovdjurspolitik för varg. Hur går arbetet där?

Kommittén har hittills bara hållit ett möte och det handlade mest om uppdraget och att presentera vilka oss för varandra. Sedan dess har det tillkommit ytterligare uppdrag för kommittén. Men det första mötet handlade mest om att presentera oss för kommittéordförande Peter Egardt.

Så i det sammanhanget har ni presenterat er ståndpunkt?

Ja.

Nej till eftersöksbojkott
Svenljungagruppens eftersöksbojkott var också på tapeten under riksjägarnas årsstämma. Där fanns en motion om att förbundet skulle ansluta sig till den bojkott av trafikeftersök som Svenljungagruppen driver en motion som årsstämman beslutade att avslå.

Vi kom fram till att det är helt frivilligt att anmäla sig och vara med, men att det är ett beslut som var och en måste fatta. Vi är väldigt måna om att vi ska vara med och förkorta djurs lidande, säger Solveig Larsson.

Det enda som inträffade var ett inlägg som förstärke styrelsens yttrande. Inlägget gick ut på att man med kopplad hund ska spåra ett tag, och sedan anmäla att det inte går längre för att det finns varg i området.

Vi deltar i Nationella Viltolycksrådets arbete, men ställer oss inte bakom eftersöksbojkotten.

I rapporteringen om beslutet i er förbundstidning framställs det som att stämman sade nej till eftersöksbojkott på grund av att Svenljungagruppen förespråkar högst 210 vargar, och att det skulle vara oförenligt med förbundets linje med noll frilevande vargar. Var det inte så?

Nej, det var aldrig uppe, det diskuterades aldrig, säger Solveig Larsson.

Läs mer:
Regeringen beviljar 6,2 miljoner till Jägarnas riksförbund

Genmäle

Svensk Jakt blandar ihop Jakt & Jägares refererat i samband med själva JRF-stämman och vad som bevakats när det gäller debatten efter stämman.
I artikeln från stämman står inget om Svenljungagruppen eftersom inget sades om gruppen i motionsbehandlingen.
På grund av debatten efter stämman gjorde vi ytterligare en artikel om vad som låg bakom den avslagna motionen. Då förklarade företrädare från olika JRF-distrikt att det handlade om Svenljungagruppens krav på 210 vargar, som de inte kan ge stöd för.
Anders Ljung
Chefredaktör
Jakt & Jägare

Svar direkt:

Efter Jakt & Jägares första artikel står det hel klart att det inte var någon debatt om 210 vargar under kongressen. Däremot talade en person om ett en eftersöksbojkott skulle vara  ”att binda ris för egen rygg”.
Det var de enda skäl som framfördes innan beslutet.
Att enskilda ledamöter i efterhand för fram andra orsaker är ganska irrelevant. I en demokratisk församling är det nämligen det som föregår beslutet som ska förklara och sätta detta i ett sammanhang inte efterhandskonstruktioner.
Magnus Rydholm
Chefredaktör
Svensk Jakt