LRF sågar rovdjursutredningen
Rovdjursutredningen har idag presenterat sitt slutbetänkande. LRF är mycket kritiskt till att utredaren inte tar hänsyn till konsekvenserna för landsbygden.
Hur kan utredningen föreslå förvaltningssystem och målnivåer för en långsiktig rovdjurspolitik, om man inte vet vad rovdjuren kostar dem som lever där rovdjuren finns? Rovdjursutredningen har i sitt slutbetänkande förbisett det som borde varit grunden för alla slutsatser om målen för rovdjurspolitiken. Inte heller har man följt utredningsdirektivets syfte i vissa delar, säger Helena Jonsson, LRFs förbundsordförande, i ett pressmeddelande.
Statens kostnader har redovisats noggrant i utredningen. Man har också väl beskrivit den problematik och de kostnader som drabbar rennäringen. Men när det gäller övriga näringar på landsbygden har utredningen inte tagit till sig de budskap och ekonomiska underlag som olika näringar försett utredningen med.
Ingen kan begära en total kostnadsredovisning ner till sista tusenlappen. Men att beskriva kostnader ungefär som att de kan bli betydande för en bransch är snudd på tjänstefel. Hur ska riksdagen kunna ta ställning till förslag om nya mål och förvaltningsmodeller för rovdjur, om man inte fått en helhetsbild av konsekvenserna? Det finns inte heller någon beräkning av till exempel vad det skulle kosta att skydda hela fårnäringen mot varg, säger Helena Jonsson.
Ökande kostnader
Utredningen bygger sina resonemang om ökade kostnader för dödade och skadade djur på att skadorna i huvudsak ska förebyggas med så kallade rovdjursavvisande stängsel.
Vem ska betala de höga kostnaderna för detta? Staten? Knappast. Bönderna? Nej, våra medlemmar kommer inte att betala rovdjurspolitiken. Det är landsbygdens människor och landsbygdens näringar som tar stryk av framförallt vargens ökning och spridning. Rovdjursförvaltningen kan bli hållbar bara om de som faktiskt påverkas negativt uppfattar att förvaltningen är rimlig och rättvis, säger Helena Jonsson.
LRF vill ha en rovdjurspolitik som är begriplig, förutsägbar och långsiktig och en förvaltning som är regionaliserad. På kort sikt är snabba och okomplicerade beslut om skyddsjakt det viktiga.
Regeringen måste ta Sverige ur dödläget så att vi själva kan bestämma vår rovdjurspolitik. Antalet dödade och skadade tamdjur ökar med antalet vargar, därför måste vargstammens tillväxt begränsas så snart som möjligt. Skyddsjakt får inte, och kan inte, begränsa antalet vargar, säger Helena Jonsson i pressmeddelandet.
Läs även:
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.