Igår presenterade Skogsstyrelsen resultatet av en större viltbetesinventering i Götaland. Stora trumman plockades fram för att få maximal uppmärksamhet. Betestrycket är mycket stort och skadorna är allvarliga, konstaterade man i ett pressmeddelande.
Idag balanserar jaktvårdskonsulent Elias Turesson i Kronoberg larmet som inventeringsresultaten orsakat. När långtgående slutsatser dras efter ett års inventering riskerar det att leda fel, hävdar han.
– Skogens företrädare har själva varit noga med att betona att inventeringsmetoderna ska vara kvalitetssäkrade och resultaten i första hand ska betraktas utifrån trender. Det här är första året inventeringen görs, och ska man mäta trender är de faktiska siffrorna från i år inte särskilt intressanta, säger Elias Turesson.

Ett gyllene tillfälle
Det intressanta är att se om betestrycket går upp eller ner beroende på hur älgstammen modereras.
– Eller beroende på skötselmetoderna i skogsbruket. Att det finns foder för viltet är avgörande för hur produktionsskogen ska klara sig. Många röjer sina ungskogar en gång och då ska allt bort. Så kan vi självfallet inte ha det om vi även vill ha vilt i våra skogar, säger Elias Turesson.
Han menar att ”Skogen” missade ett gyllene tillfälle att föryngra ståndortsanpassat efter stormarna Gudrun och Per i södra Sverige. Då fanns det möjlighet att plantera tall på tallmarker och därigenom minska trycket från viltbetningen.
– Istället vräkte man ut gran. Och det är klart, när tallandelen sjunker som den gjort ökar trycket på de tallungskogar som trots allt finns, säger han.

Ny forskning
Men tiden att kunna dra nytta av uppslagen efter stormarna är ännu inte förbi. För tillfället röjs de enorma arealerna och uppslagen av framför allt löv, men också tall, är stora.
– Med rätt röjning gynnas den producerande skogen, men också viltet. Att se det sambandet är avgörande för hur framtidens skogar ska se ut och för vilka viltstammar vi ska ha, säger Elias Turesson.
Han hänvisar till nyare forskning som säger att älgstammens storlek har mindre betydelse för omfattningen av betesskador än vad man tidigare trott.
– Mängden tillgängligt viltfoder verkar vara mer avgörande än mängden vilt för betesskadorna. Det skulle vara mycket bra om skogsbruket tog till sig och analyserade den forskningen.

Bra med inventeringar
Resultatet av Skogsstyrelsens inventeringar ska användas vid förvaltningen i älgförvaltningsområden och – ännu mer lokalt – i skötselområden. I varje fall de förstnämnda är det markägarna som sitter på makten.
– Och där blir det hela lite dubbeltydigt. I mina kontakter med älgförvaltningsområden och skötselområden märker jag en ganska stor tolerans för viltet bland markägarna. Man kan fundera på om det är skogsbruket eller markägarna som ser det här som ett enormt problem.
Samtidigt är Turesson noga med att poängtera att Jägareförbundet ser positivt på att dessa inventeringar görs.
– Det är bra att man inventerar. Tidigare har bedömningar och åsikter tagits ur luften. Med återkommande inventeringar finns det något verkligt att gå efter, säger Elias Turesson.