Gynnsam bevarandestatus är en definition som återfinns i Art- och Habitatdirektivet. Det är viktigt att påpeka att det inte är en vetenskaplig definition som kan räknas fram. Det kan snarare definieras som en juridiskt beskriven ambitionsnivå för att hindra utdöende av arter. Naturvårdsverket har därför en synnerligen delikat uppgift. För att vi ska kunna ha en förvaltning med socioekonomiskt hänsynstagande är det viktigt att naturvetare och genetiker inte fritt får tolka EU juridik efter egna värderingar och utan socioekonomiskt hänsynstagande.

Låt oss redan inledningsvis slå fast att det inte finns några juridiska hinder för Sverige att besluta om en nivå för vargstammen på 150 vargar som motsvarar det antal som Svenska Jägareförbundets medlemmar accepterat. En högre nivå kommer att uppfattas som politisk eftergift för varglobbyn, på landsbygdens bekostnad!

100 vargar
Art- och habitatdirektivet som styr vad Sverige får och inte får i vargförvaltningen är tydligt. Direktivet kräver endast att Sverige ska ha högre ambition än det antal vargar som enligt vetenskapliga beräkningar krävs för att vargstammen inte ska dö ut. Den nyligen presenterade sårbarhetsanalysen visar tydligt att det inte krävs fler än 100 vargar för att stammen ska vara livskraftig.  

Inavelssituationen i vargstammen påverkar dess livskraft. En förutsättning för att hålla vargstammen på 150 vargar är, enligt forskarna, att nya gener regelbundet tillförs stammen. Även här är EU:s regerverk tydligt, det krävs inte mer än en ny invandrare, som sprider sina gener, per femårsperiod. Det är en invandringstakt som vi överskridit de senaste åren med föryngringar av genetiskt viktiga vargar i både Galven- och Kynnareviren.

Jakt på de mest inavlade vargarna kombinerat med ett lägre antal vargar skulle dessutom, enligt ledande genetisk expertis, bidra till att snabbare sänka inavelsgraden i stammen. För att vi i framtiden ska kunna ha en regional förvaltning är det oerhört viktigt att Sverige inte går utöver de krav som framgår av EU:s regelverk.

Skulle Naturvårdsverket gå utöver dessa krav är risken överhängande att kommissionen kommer att använda detta för att begränsa Sveriges möjligheter att själva förvalta sin vargpopulation.

Påverka framtida vargförvaltning
Det finns alltså vare sig biologiska eller juridiska motiv att påskynda genetisk förstärkning. Eventuella motiv för att till exempel sätta ut valpar är enbart politiska och EU:s krav att vi ska förstärka genetiken ytterligare innan vi kan bedriva förvaltningsjakt saknar vetenskaplig grund. Nivån på gynnsam bevarandestatus kommer att påverka all framtida vargförvaltning, inklusive Svenska Jägareförbundets möjligheter till medverkan i vargförvaltningen.

Det vilar ett tungt ansvar på Naturvårdsverket! De mål för den svenska vargstammen som de ska presentera kommer att avgöra om många människor på landsbygden ska förlora sin livskvalité eller inte. En klok förvaltning motsvarande de 200 vargar i Skandinavien varav högst 150 i Sverige som Svenska Jägareförbundets föreslår, skulle underlätta samexistensen mellan varg och människa.

Svenska Jägareförbundet genom Bo Sköld, generalsekreterare samt Torbjörn Lövbom, ordförande Svenska Jägareförbundets rovdjursråd