Efter ett omfattande förankringsarbete förordade Jägareförbundet Södra Älvsborg en indelning på fem älgförvaltningsområden om cirka 100000 hektar. Men ingen lyssnade på jägarnas förslag.

I stället fick skogsintressena och LRF genomslag för sitt tänkande, och beslutet i viltförvaltningsdelegationen blev två områden, delade av riksväg 40. Det ena drygt 200000 hektar, det andra 300000 hektar stort.

Det här är inte bra för det kommande arbetet i älgområdena. Flera engagerade och kunniga jägare som varit beredda att gå in i grupperna har hoppat av. De ser det inte som meningsfullt att försöka arbeta med älgförvaltningen över så stora områden, säger Anders Andersson, styrelseledamot i länsföreningen.

Hade ambitioner
Anders Andersson menar att intentionerna i det nya älgförvaltningssystemet med den lokala förankringen har gått förlorad i Södra Älvsborg.

Man kan inte längre tala om någon lokal förvaltning av älgstammen. I stället har det blivit en regional förvaltning som kan komma att rasera allt arbete vi lagt ner kring älgförvaltningen i kretsar och älgskötselområden.

Bengt-Ove Ström.

Länsföreningens ordförande Bengt-Ove Ström är lika bekymrad som sin styrelsekollega:

Vi hade stora ambitioner och arbetade med en bred förankring bland jägare, men också bland lokala skogsägare och LRF:are. Södra Älvsborg har i många sammanhang framhållits som ett gott exempel vad gäller älgförvaltning. Nu hotas det arbetet av en okänslig områdesindelning. Vi är mycket, mycket besvikna.

Lokalt samarbete?
Bengt-Ove Ström hoppas nu att man i jaktvårdskretsarna och mellan älgskötselområden kan hitta samarbetsformer och förvaltningsmodeller som balanserar de stora områdenas brist på lokal förankring. Att man därigenom ska få ett fortsatt starkt engagemang från jägarna. Något som han menar är nödvändigt.

Inom LRF och skogen finns det någon slags övertro på stora områden. Det verkar vara ett Norrlandsfenomen som flyttats söderut utan att det förankrats i verkligheten.
Det har varit mycket tal om biologiska gränser, och att riksväg 40 verkar vara den enda riktiga gräns vi har. Däremot har man inga problem med att betrakta länsgränsen som ett naturligt vandringshinder för älgen. Något som är mycket märkligt, säger Bengt-Ove Ström.

Anders Andersson, som också är medlem i Södra, är besviken på sin förening som han menar inte tagit hänsyn till vad som krävs för att få en lokal älgförvaltning värd namnet.

Nu får vi se hur det utvecklas, men jag är skeptisk. Risken är stor att allt arbete vi lagt ner på att vårda älgstammen kommer att raseras, säger han.