Tre månader har gått sedan Svenska Jägareförbundets extrastämma den 10 juni enhälligt valde Björn Sprängare till ny förbundsordförande.

När en organisation av Jägare­förbundets storlek och bredd väljer ny ledare är det inte ovanligt att denne till att börja med säger sig vilja lyssna in vad rörelsen vill.  Och med tanke på att Björn Sprängare inte har någon tidigare historia i Jägareförbundet och därmed inte kände organisationen i alla dess delar när han valdes är det kanske inte så konstigt att även han valde en lyssnande inledning på sitt ordförandeskap.

Nu har dock tre månader förflutit sedan tillträdet och många vill nu ha svar på frågan: Vad vill egentligen Björn Sprängare göra med Jägareförbundet?

Vi måste bli tydligare. Jägareförbundet har under ett antal år brottats med ett medlemstapp som är besvärande. Det finns säkert flera skäl till det, men något som jag tycker är angeläget är att förbundet måste bli mycket tydligare i ett antal frågor, säger Björn Sprängare.

Vi måste först lyssna av org­anisationen, så att vi vet hur vi kan uttrycka oss, men sedan vi måste ha en klar riktning i ett antal frågor.

Vilka frågor är det?

Rovdjursfrågan är ett exempel. Kring vargen finns det ett antal olika uppfattningar. Det är ju inte alla Jägareförbundets medlemmar som berörs av varg, men man har ändå en uppfattning och det ska man ha. Men som förbund måste vi vara tyd­liga med vilken vår linje är.

Det betyder inte att alla medlemmar måste hålla med förbundet i alla frågor, men man ska veta vad Jägareförbundet står för.

Och vilken är Jägareförbundets linje i vargfrågan?

Förbundet har en policy som anger att vi accepterar maxi­malt 150 vargar i landet, och högst entvå föryngringar per län. Den policyn gäller. Men vi ska också vara tydliga med att vargfrågan är en fråga som är mycket större än att den enbart berör jägarna. Den påverkar hela landsbygden på ett genom­gripande sätt.

Konsekvensanalys nödvändig
Björn Sprängare, som har en bakgrund inom näringsliv och industri, hämtar en liknelse från den världen.

Om man ska öppna en ny gruva, eller ett bygga ett nytt pappers­bruk, så måste man först göra en miljökonsekvensberäkning. Den gör man för att inte riskera att drabba tredje man på ett otillbörligt sätt, för att det inte ska släppas ut gifter eller liknande.

Men nu när vi har fått in varg, som vi inte haft på 150 år, så har ingen sådan konsekvens­analys gjorts. Att vargen nu är här igen påverkar massor av människor på ett negativt sätt, men trots detta har man från politiskt håll avstått från att göra en sådan analys.

Det gör att människor känner sig övergivna av politikerna det här är ett demokratiskt dilemma, säger Björn Sprängare.

Nyligen har en sårbarhets­analys presenterats gällande vargen, vilket Björn Sprängare anser vara utmärkt men den analysen skulle ha gjorts för länge sedan.

Det är först när man har underlaget för en konsekvens­analys på bordet som man kan ställa sig frågan: Är vargen värd det här priset? I ett rättssam­hälle är det nödvändigt att en sådan konsekvensanalys görs.

Vi ska följa demokratiska beslut, men vi ska också ställa krav på att det finns underlag för att kunna fatta bra beslut.

Avvaktar i älgfrågan
Vad gäller älgen och de konflikter som kringgärdar älgfrågan har Björn Sprängare en mera avvaktande inställning.

Det finns en del irritation vad gäller älgen, men det nya älg­systemet måste ges tid innan vi kan utvärdera. Älgen ställer till med en del skador, framför allt på tall, och här gäller det att

hitta sätt att förena en aktiv älg­förvaltning med ett aktivt skogsbruk, med tall.
Det finns en intressekonflikt kring älgen, och den kommer att bestå, men det gäller att mala på tills man hittar lösningar.

Du nämnde inledningsvis medlemstappet hur ska förbundet agera i närtid i den frågan?

Jag får nästan ett samtal om dagen från medlemmar som är förbannade för att medlemsservicen inte fungerar, och det måste vi åtgärda det måste fungera. Det här är inte bra alls, och det är generalsekreterare och styrelsen mycket medvetna om. Det måste vi få att fungera.

I ett lite längre perspektiv, säg tio år: vilken är den viktigaste frågan för Jägareförbundet att lösa?

Bra fråga, men en av de allra viktigaste frågorna är att få unga människor att bli medlemmar. Får vi inte dem, så tappar förbundet i styrka, och därmed i legitimitet.

För unga människor är det inte lika självklart som för min generation att vara med i såna här kollektiv som folkrörelsen utgörs av, som exempelvis Jägareförbundet. Vi måste hitta nya sätt att nå unga människor, och kanske även bredda oss, men jag kan idag inte ge någon universallösning.

Men jag är helt övertygad om att det kommer krävas förändringar i Jägareförbundets sätt att kommunicera och agera, säger Björn Sprängare.