Del 3: Välj rätt kulvapen

Lindroth tipsar – så väljer du rätt kulvapen

Rätt kikarsikte gör vapnet

Tidigare i artikelserien har vi tittat på valet av en studsare som klarar det mesta och ett lämpligt sikte till det vapnet. Utgångspunkten har varit det första vapnet, ett vapen som ska vara tillräckligt bra för de allra flesta jaktformer under åtskilliga år.

Men en studsare är inte med automatik mångsidig bara för att den har en standardkaliber i klass 1. Ska vapnet faktiskt vara ett bra val i en lång rad olika situationer behöver det också laddas med ändamålsenlig ammunition. Tråkigt nog klarar inte en kula allt. Men glädjande nog finns det mycket att välja på.

Viktigaste ramarna

Tillsammans med räffelstigningen sätter en studsares kaliber de viktigaste ramarna för vilka kulor vapnet kan skjuta, inte minst med avseende på kulvikter.

Även om det alltså finns ramar ryms det många möjligheter inom dem. Genomskott eller kulan kvar i viltet, snabbt dödande klövviltsvapen eller finlirande fågelstudsare – i många fall är skillnaden bara ett kulbyte.

Tolv steg till ett bättre kulvapen

Vi ska inte fördjupa oss i räffelstigning den här gången. Det är en faktor de flesta jägare kan bortse från. Den blir sällan viktig annat än om du vill skjuta särskilt lätta eller tunga kulor, eller kanske långa kopparkulor.

Mångsidigt vapen

Ämnet den här gången är att göra vapnet mer mångsidigt genom att variera kulvalet. Det kan mycket väl hända att det leder till att du provar just någon sådan kula – lättare eller tyngre än vanligt.

Om vapnet då sprider mer än det brukar får det gärna ringa en klocka någonstans i bakhuvudet – hur var det nu med räffelstigning och kulvikter? Kom bara ihåg att ju längre bort från kaliberns vanliga kulvikter du rör dig, desto större risk att råka på en kula som inte är kompatibel med pipans räffelstigning. Lösningen på ett oväntat precisionsproblem kan vara så enkel som att byta till en kula mer i linje med kaliberns normala kulvikter.

Stort utbud

Det finns troligen åtskilliga alternativ ändå. Vi har skrivit om fördelarna med en vanlig klass 1-kaliber, kanske storsäljaren .308 Winchester. Skjuter du den är utbudet stort, åtminstone när inte hyllorna gapar tomma på grund av pandemier, ammunitionshamstring i USA eller andra udda omständigheter.

Vilken är bäst: 6,5 eller .308w?

Även om vapnet sätter grova ramar och kulutbudet kan sätta andra gränser kvarstår ett faktum. Genom att använda två, tre olika kulor i din standardstudsare kan du få ett mycket mångsidigare vapen, ett som inte bara är med på alla slags jakter utan dessutom presterar bra i vitt skilda sammanhang.

Olika styrkor

Den här artikeln går inte på djupet i fråga om ammunitionsutbudet. Men vi punktar upp viktiga typer av kulor och vilka styrkor de har. Sedan får du botanisera lite på handlarens hyllor och provskjuta de som verkar lämpliga för dina behov. När du är färdig kan du upptäcka att du oftare får exakt den verkan du förväntar dig. Kanske blir det till och med lättare att träffa precis rätt.

Expanderande kulor med blykärna dominerar marknaden för jaktammunition. Foto: Ulf Lindroth

Fem punkter om viktiga typer av kula

1. Expanderande blykulor

Detta är klassiska jaktkulor, med en mantel i en kopparlegering som dragits runt en blykärna med öppningen framåt. De finns i många utföranden, men gemensamt för dem är idén att spetsen ska expandera så att kulan gör en större sårkanal inuti viltet. Det vanligaste användningsområdet är klövvilt, men de passar på jakt på allt från bäver till björn.

En expanderande kula som uppfyller kraven för klass 1 är den viktigaste kulan för de flesta jägare. De flesta använder en kula med blykärna, men även bland dem finns olika varianter.

En vanlig förbättring av kultypen är bondning, en slags kemisk låsning mellan blykärnan och manteln. Det ger en kula som håller ihop bättre och får högre restvikt (mer av kulans ursprungsvikt återstår efter träff i viltet). Effekten blir förbättrad djupverkan och färre blyfragment i viltet. Olika mekaniska lås mellan mantel och kärna kan ge liknande förbättringar, även om varje konstruktion har sina egna egenskaper.

Bondad jaktkula

En bondad jaktkula är ett bra val i de flesta situationer. Den passar för passkytten på all slags högviltsjakt. Chansen för genomskott är god, vilket kan bidra till bra blodspår. Kulan klarar i regel benträffar utan problem, ger måttligt stora sårkanaler och begränsade mängder blysplitter att putsa bort i slaktboden. Samma goda egenskaper kan göra
den lämplig för smyg-, vakt- eller åteljakt.
De förstärks generellt om du går upp i kulvikt och ner i hastighet.

Urtypen för den moderna jaktkulan är inte bondad, utan blykärnan omsluts bara av en kopparmantel. Det finns fortfarande många sådana kulor på marknaden. De är billigare att tillverka och kan fungera utmärkt, men risken är större att mantel och kärna separerar. Det minskar förstås restvikten och därmed djupverkan.

I vissa fall kan sådana kulor få viltet att falla snabbare, till priset av större köttskador och mer spritt blysplitter. Det finns användningsområden för sådana egenskaper, men det är knappast som normaljägarens vardagskula.

Plastspetsar

Både bondade och obondade kulor kan vara försedda med plastspetsar, hålspetsar eller mer eller mindre exponerade blyspetsar. Hur spetsen ser ut är i regel underordnat egenskaper som vikt, manteltjocklek och olika slags blylås. Generellt bidrar dock större och plattare spetsar till en snabbare expanderande kula. Det gör även rejäla hålspetsar. Det innebär att sårkanalen når sin största storlek tidigare och att kulan ger en kraftigare chock.

Plastspetsar kan användas för att bidra till samma effekt, men ibland är deras syfte snarare att göra kulan mer strömlinjeformad och låta den behålla hastigheten bättre på långa håll. Att kulan har plastspets är inte ett säkert tecken på en viss egenskap.

Expanderande kulor

Expanderande blykulor är klassiker av en anledning. De fungerar generellt bra. Och om du putsar bort allt skadat eller missfärgat kött runt sårkanalen med god marginal kommer du i praktiken att få bort alla blyrester.

Jägaren som vill ha en kula till all högviltsjakt kan gärna välja en medeltung bondad kula. I praktiken kan en sådan kula vara allt du behöver för allt klass 1-vilt i många år.

De blyfria jaktkulornas framtid kommer att ­påverkas av politiska beslut.

2. Expanderande blyfria kulor

Blyrester är inte hälsosamma vare sig för människor, djur eller fåglar. Det har lett till förbud mot kulor med blykärna i en del länder, men även till att jägare frivilligt letat alternativ. Den vanligaste jaktkulan utan bly är en kopparkula med en hålspetskonstruktion. Ibland är kulan dessutom försedd med plastspets för att snabba på expansionen eller för att ge mindre luftmotstånd.

Erfarenheten pekar mot att det bästa sättet att ersätta en traditionell jaktkula är med en lättare blyfri kula som kan laddas till en högre hastighet. Det ger en flack kulbana och hjälper kulan att expandera effektivt. Den högre hastigheten ger en högre anslagsenergi på korta håll och låter en lätt kula – som tappar hastighet fortare än en liknande kula i tyngre material – träffa i tillräckligt hög fart även på lite längre håll.

Med blykärna

En kopparkula som ges samma vikt som en kula med blykärna blir längre och måste snurra snabbare för att stabiliseras. Med andra ord krävs en snabbare räffelstigning. Det är ytterligare ett argument för att välja en lättare kula när du går från bly till blyfritt. Går du ner lite i kulvikt ökar sannolikheten att din befintliga pipa kan skjuta bra med en blyfri kula.

En kopparkula är inte lika mjuk som en kula med blykärna. Kopparkulor verkar kunna vara kinkigare på laddningar och även på hur väl de skjuter i olika vapen. Det är alltså extra viktigt att du försäkrar dig om att den blyfria kula du vill använda verkligen levererar bra träffbilder i ditt vapen.

Samma jobb

Expanderande blyfria kulor har haft en del barnsjukdomar, men de har utvecklats och de etablerade märkena erbjuder i dag kulor som klarar all högviltsjakt. Om du inte vill skjuta bly är det lätt att hitta ett blyfritt alternativ som gör samma jobb, särskilt i den vitt spridda .308 Winchester. Än så länge får vi skicka med en brasklapp angående 6,5×55, men om bara det sedan länge förespeglade beslutet om en sänkt viktgräns för blyfritt i klass 1 kommer så är även de hemma.

En helmantelkulas spets har förstås betydelse för luftmotståndet, men den påverkar också verkan i viltet.

3. Helmantelkulor

En kula kan konstrueras för att inte expandera genom att dra manteln över blykärnan framifrån. Då hamnar öppningen baktill på kulan. Sådana kulor används vid jakt på småvilt, främst matvilt som fågel. De ger nämligen en jämförelsevis smal sårkanal, alltså liten köttförstöring även på småvilt.

En helmantelkula med trubbig spets dödar effektivare än en spetsig kula. Särskilt i klenare kalibrar kan skillnaden vara stor. Den är tydlig i 6,5 millimeter men inte lika tydlig i .308. Å andra sidan bromsas den trubbiga snabbare i luften (måttet på detta kallas ballistisk koefficient, BC), vilket ger krokigare kulbana och större vindkänslighet. Därför är valet av kula viktigt.

Är skotthållen korta, som exempelvis vid trädskällarjakt, är en lätt och trubbig helmantelkula ett bra val. Många övningspatroner fungerar utmärkt i den rollen.

Vindkänslig

Förväntas längre skotthåll, som vid toppjakt i relativt öppen terräng, är en tyngre och mer strömlinjeformad kula bättre. De lätta och trubbiga kulorna gör fortfarande ett utmärkt jobb vid träff, men det är just träffandet som blir problemet. Sådana kulor får en mer krökt kulbana och blir väldigt känsliga för vind när avståndet stiger.

Skjuter du .308 kan du gott prova en spetsig helmantel på toppjakt. Kuldiametern ger ändå en rejäl knuff i fågeln. Men skjuter du 6,5 eller någon kaliber i klass 2 eller 3 bör du undvika tydligt spetsiga kulor.

Spara päls

Tyvärr är det ont om kulor som huvudsakligen är strömlinjeformade med långa spetsar och så kallad ”boattail”, men ändå har en lite trubbig spets. För att få en bra skottverkan tittar toppfågeljägare därför ofta på en annan kultyp. Se nästa punkt (matchkulor).

Även rävjägaren som vill spara päls kan skjuta helmantel. Men risken för eftersök ökar, särskilt med klenare kalibrar. Från .308 och uppåt kan helmantel vara förstahandsvalet, från 6,5 millimeter och nedåt kan lättaste tillgängliga varmintkula vara att föredra.

Den klassiska matchkulan har en liten hålspets.

4. Matchkulor

Matchkulor kan verka som ett luddigt begrepp. Naturligtvis används olika kultyper på olika slags tävlingar. Men det som brukar avses är en hålspetskula, inte konstruerad för att expandera utan för maximal precision.

Den här klassiska matchkulan har en mantel som dragits bakifrån och avslutats i en mycket snäv hålspets framtill. Sådana kulor slår ofta helmantelkulorna på fingrarna i fråga om precision, av den enkla anledningen att ojämnheter i kulans bakdel påverkar precisionen mer än ojämnheter i spetsen.

Flacka kulbanor

Matchkulor har ofta en hög BC, de är med andra ord strömlinjeformade och medger flacka kulbanor och liten vindavdrift. Deras egenskaper i vilt kan variera mellan fabrikat och modeller, eftersom de inte är konstruerade för jakt i första hand. Därför kan du behöva prova dig fram lite. Men i praktiken är det vanligt att matchkulor river lite mer än en helmantel, vilket kan resultera i en lagom kraftig skottverkan på exempelvis en tjädertupp på drygt håll.

Samtidigt finns risken att samma kula slår sönder för mycket på kortare avstånd. Det blir extra tydligt om kulan laddats till höga hastigheter. Ju mindre vilt, desto större risk att en matchkula är ett sämre val än en helmantel. Gäller din toppfågeljakt orre i skogar där det är lätt att smyga nära, välj helmantel. Gäller det tjäder i öppnare terräng, testa gärna en matchkula.

Eftersom matchkulor med hålspets inte är konstruerade för att expandera är de inte ett alternativ för vilt som kräver klass 1 eller klass 2.

Varmintkulor är lätta kulor med tunn mantel, konstruerade för att fragmenteras vid träff.

5. Varmintkulor

En särskild sorts kulor har utvecklats för jakt på pälsvilt och skadedjur. De har en tunn mantel och fragmenteras ofta vid träff. Kärnan är oftast i bly, men blyfria alternativ finns. De här kulorna har i regel en stor hålspets eller en plastspets.

Konstruktionen är tänkt att ge en våldsam expansion inne i viltet, men om kalibern är väl vald för viltet är det vanligt att inte få genomskott. Viltet faller då i regel på fläcken och skinnet kan ha minimala skador. Är kalibern kraftig i förhållande till viltet i fråga, till exempel en .308 Win på räv, tappar du i regel den senare av de två fördelarna. Det blir svårt att undvika att skjuta igenom viltet. Det kan ge mycket stora utgångshål.

Flack kulbana

Varmintkulor tillhör i regel de lättare kulorna för en given kaliber. De laddas till hög hastighet, vilket ger en flack kulbana även på relativt långa jaktavstånd. Men låg vikt ger låg ballistisk koefficient. Som regel är kulorna därför vindkänsliga och på riktigt långa håll tappar de hastighet och effektivitet.

Ett mycket viktigt skäl att överväga en varmintkula är när du måste minimera risken för rikoschetter. Säljakt krävde tidigare klass 1-ammunition, men sedan ett antal år har Naturvårdsverkets säljaktsbeslut tillåtit ammunition i klass 2 vid säljakt. Det innebär att lätta varmintkulor kan användas. Syftet med ändringen är just att minimera riskerna för rikoschetter vid jakt i skärgårdsmiljöer.

Ökar köttförstöringen

När det är nödvändigt att skyddsjaga gäss på flacka fält eller i anslutning till bebyggelse kan det också vara klokt att välja en varmintkula. Köttförstöringen ökar, men den jakten bedrivs främst av andra skäl och det går dessutom att rädda en hel del kött genom att hålla högt i fåglarna.

Varmintkulor kan också passa när det är viktigt med knall och fall-effekt. Ett exempel kan vara bäverjakt, där det brukar vara viktigt att djuret blir stilla i skottet.