tisdag 19 mars

Jakt & prylar

Den tama älgen Stolta i Älvkarleby drar två herrar i järnvägsparken 1908. Närmare än så här kommer vi inte Karl XI:s mytomspunna älgkavalleri. Foto: Upplands museums arkiv

Bilden: Älgar bortförda av UFO och andra älg-skrönor

Premium

Hade verkligen Karl XI tankar på ett älgkavalleri? Höll sig skogsrået med ridälgar och var det ett UFO som bortförde en älg på Hunneberg? I denna artikel tittar vi närmare på olika märkligheter kring skogens konung.

Att människor än i våra dagar håller sig med tama älgar är ett välkänt faktum. Jag minns själv en jägare som höll sig med en älgkalv i ett hägn i skogarna i Kolmården där jag växte upp. Går man längre tillbaka i tiden är det många som försökt sig på att göra älgen hushållsnyttig.

Ett känt exempel är älgkon Stolta, som på bilden ses dra två herrar i en jigg. Stolta togs om hand som kalv i början av 1900-talet, efter att modern blev ihjälkörd av tåget i Älvkarleö. Banvaktare Anders Jansson och förman Johan Blad födde upp kalven och körde så småningom in henne likt en travhäst.

 

Stolta blev en känd attraktion och användes för att skjutsa turister mellan stationen och turisthotellet i Älvkarleö. 1907 sprang Stolta ett uppvisningslopp på travtävlingarna i Falun och fick hederspris. Sedermera skänktes Stolta till Skansen.

Söker man sig längre tillbaka i tiden blir tämjandet av älgar mer av mytisk karaktär. Många har hört talas om att Karl XI födde upp älgar i Kungsör i syfte att framställa ett mäktigt älgkavalleri. Detta verkar vara just en myt, då inga samtida källor tycks kunna bevisa att det verkligen fanns planer på att domesticera älgar till krig.

 

Även den kände historieskrivaren Olaus Magnus beskrev år 1555 älgens förträffliga egenskaper som riddjur och att en svensk kung ska ha förbjudit älgridning då man trodde att brottslingar skulle nyttja älgens överlägsna snabbhet för att undkomma lagen. Något bevis på att detta ska ha stipulerats i lagen finns såklart inte. Men det står utom rimligt tvivel att flera av 1700-talets forskare, bland annat Carl von Linné, visade visst intresse för älgens potential som tamdjur.

Upplysningsmannen Johan Fischerström (1735–1796) tyckte att det vore en bra idé att korsa älgar med åsnor för att få fram ett dragdjur med de bästa egenskaperna. Samme Fischerström påstod också att det var vanligt att postiljonerna red på älgar.

 

Älgen har lämnat förhållandevis få spår efter sig i den svenska folktron. Min teori till varför det förhåller sig så är att när de flesta uppteckningarna gjordes under 1700–1800-talet var älgen sällsynt i större delen av Sverige. Den var undanträngd och nerjagad och det var ett djur som få hade någon levande relation till. Däremot finns det mycket upptecknat kring de djur som var vanliga eller som man skydde, exempelvis vargen, björnen, ekorren och tjädern.

Skogsrået, det förföriska kvinnoväsen som lockade jägare och kolare i fördärvet, sägs ha haft älgar som riddjur. Dessa ridälgar var förtrollade på så vis att de inte kunde träffas av jägarens kulor. Det var också farligt att skjuta mot skogsråets älgar.

 

Enligt en berättelse fanns det en känd jägare som hette Elias Persson. Han bodde i Gäddsjötorp i Närke och ansågs vara en riktig storjägare. En dag sköt han mot en sadlad älg som var skogsråets ridälg. Han bommade men uppenbarelsen av älgen gjorde ett sådant starkt intryck på honom att han slutade jaga och slutligen sköt sig själv i en hölada i skogen.

Älgen fortsätter än idag att förbrylla. En mycket märklig historia är den om UFO-älgen på Hunneberg. I början av augusti 1988 hittade en naturfotograf en död älg i terrängen. Älgen fyra ben var avbrutna vid höften som om den släppts ner från hög höjd eller krossats där den stod. I övrigt fanns inga andra skador på älgen som tydde på att den körts på eller skjutits.

 

I media tog händelsen fart och spekulationerna haglade friskt kring älgens mystiska död. UFO-fantaster såg likheter med liknande dumpade djurkroppar som hittats i USA. En kvinna rapporterade in att hon sett märkliga ljusfenomen på himlen i trakten. Var älgen bortförd och undersökt på ett flygande tefat och sedan dumpad?

Bilderna som visades i media spädde på myten att älgen skulle ha släppts från himlen, men det visade sig emellertid att bilderna tagits efter att älgen undersökts på plats. Media hade blivit något fartblinda av historiens sensationella kraft och förbisett en hel del viktiga detaljer kring fyndets omständigheter. Bland annat visade det sig att djuret fört en utdragen dödskamp och släpat sig fram. I en senare intervju med länsveterinären som undersökte älgen fastslog denne att älgen dött av en elektrisk urladdning från ett åsknedslag.

 

Vid åsknedslag har man kunnat dokumentera att hästar och andra kreatur dött på liknande sätt när blixten slagit ner hundra meter ifrån djuret. Dessa djur har också fått sina ben brutna och eftersom de inte träffas direkt av blixten uppstår inte heller brännskador som det i regel gör vid direkta träffar. Trots den vetenskapliga förklaringen levde berättelsen om UFO-älgen länge kvar i massmedia och i människors medvetande.

 

Älgens vara och icke varande är ständigt ett ämne för spekulationer. Kanske är vi långt ifrån myternas värld men debatten fortsätter alltjämt, skogens konung förblir i centrum i jägarnas och de skogsintresserades sinnen. Det mesta rör sig i det vetenskapliga rummet med beteskador på skog, plötslig älgdöd och hjärnhinnemask – men där det lurar vita sagoälgar och listiga storoxar så krävs det inte mycket för att väcka det vidskepliga åter till liv.

 

Anders Lindkvist

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Samtidigt på JaktPlay