Premiärjakt på ripa slutade i dur

Vi vaknade tidigt på morgonen och möttes av ett inte alltför lysande väder. Dimma som kom och gick. Humöret på ripjägarna var desto bättre, idel glada miner och stor förväntan. Efter en stadig frukost packade vi ihop alla skidor och gevär och begav oss upp på fjället. Det var min första ripjakt någonsin.

Eftersom vädret inte var det bästa valde vi att inte åka så långt och stannade just ovanför trädgränsen.
Dimman låg kvar, men den kom och gick rätt rejält. Ena sekunden såg vi inte långt framför oss, och i nästa sekund kunde man se hela fjällvärlden!
Vi delade upp oss två och två och satte av åt tre olika håll. Jag och Catharina Lundberg åkte norrut.

Otrolig känsla
Eftersom det här var min första ripjakt någonsin var jag helt lyrisk över att befinna mig i fjällen, med skidorna under fötterna och bössan på ryggen. Det var en otrolig känsla!
Vi åkte i sakta mak, stannade emellanåt och spanade ut över vidderna i våra kikare samtidigt som vi pratade om allt möjligt.
Mitt i en mening såg jag hur Catharina fryste till. Hon viskade mitt namn och nickade med huvudet åt mitt håll.
Jag tystnade och vred blicken åt höger och upptäckte där tre ripor som satt på backen, fullt upptagna med att äta och titta på oss.
Vad gör vi nu?, väste jag till Catharina.
Vi ska skjuta dem så klart, svarade hon
Vi började kränga av oss bössorna så försiktigt och tyst som möjligt.

Magasinet sattes in i bössan
Adrenalinet började flöda när jag satte in magasinet i bössan. Catharina smög fram en bit så att vi hamnade bredvid varandra. Hon tog sikte och sköt, därmed var den första ripan ett faktum.
Jag hade ställt mig på knä och försökte hitta en av de två återstående riporna i kikaren. Jag såg den ena, men den har krupit ihop bakom en buske.

Högt glädjeskrik
Jag väntade tills ripan sprang ut från sitt gömställe och sedan sköt jag ett skott. Det träffade, men ripan låg och flaxade. Jag hörde hur Catharina sade att jag skulle skjuta ett till skott. Jag sköt och ripan dog omedelbart. Jag kunde då inte hålla tillbaka ett glädjeskrik!
När riporna var bärgade och i säkert förvar i ryggsäcken stod vi bara och tittade häpet på varandra.
Vi var mycket glada och nöjda över våra ripor och jag sade till Catharina att även om vi inte får skjuta några fler så var resan redan så lyckad som den kunde bli, jag hade ju fått skjuta min allra första ripa!
Ingela Andersson, Älvsbyn

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev