”Land skall med lag byggas” är ett i Norden mycket centralt begrepp i ländernas förvaltning. Det återfinns redan i några av de medeltida svenska landskapslagarna, i den norska Frostatingslagen och i den danska Jyllandslagen, alla från 1200-talet. Hur detta för vårt samhälle så självklara och urgamla begrepp står sig idag, i konkurrensen från olika uttryck för ”politisk vilja”, är intressant att fundera över.

Lars Erik Nyman vill i sin replik på min tidigare debattartikel i Svensk Jakt ha exempel på när statliga tjänstemän har begått tjänstefel. Detta av omtanke om min trovärdighet, som han givetvis är fri att ifrågasätta.

Ett verkligt problem

Nyman anser vidare att jag raljerar över hur tjänstemän arbetar, utan hänsyn till lagar och bestämmelser. Jag vill verkligen inte raljera, jag pekar däremot med stort beklagande på att detta idag är ett verkligt problem inom många verk och myndigheter. Ett problem som måste åtgärdas. Helst genom att tjänstemannaansvaret återinförs. Något jag sannerligen inte är ensam om att efterlysa.

Inga-Britt Ahlenius skriver till exempel om tjänsteansvar på SVT Opinion (17/8 2017): ”med den begränsade lagstiftning som nu gäller är tjänstefel ett brott som av till exempel oaktsamhet kan begås vid myndighetsutövning. Enligt den tidigare lagstiftningen var tjänstefel inte begränsat till myndighetsutövning. Denna inskränkning innebär att det numera är mycket få fall som kan åtalas enligt brottsbalkens bestämmelse om tjänstefel.”

Jag anser slutligen att det faktiska problemet, att självsvåldiga tjänstemän i departement, verk och myndigheter tillåts agera med egna agendor utanför lagar och riksdagsbeslut, är mera angeläget att belysa och föreslå en ändring på i en debattartikel än att – som Nyman efterlyser – ge exempel på enskilda händelser och hänga ut inblandade tjänstemän.

Många av dessa händelser är dessutom redan så väl beskrivna i olika media, att de inte kräver någon närmare beskrivning.

Björn Törnvall