I boken diskuterar forskarna trender och förändringar som påverkar landsbygdsutveckling generellt och skogsägande som fenomen specifikt.

Många skogsägare bor i städer långt ifrån sin skog, men med täta band till sin skogsfastighet. Skogsbruk, jakt, fiske, svamp- och bärplockning, som tidigare har varit viktiga inkomstkällor, blir i högre grad fritidsintressen som knyter skogsägaren till skogsfastigheten.

Bor på annan ort

En större andel skogsägare än tidigare bor i en annan kommun än den skogsfastigheten finns i, men lever och verkar på båda platserna. De värderar även ekologiska och sociala värden högre än tidigare. Skogsägare som nyligen ärvt eller köpt sin skogsfastighet är generellt yngre än de som ägt ett tag.

De nya skogsägarna är också oftare kvinnor, bor längre ifrån sin fastighet, har högre inkomst samt högre utbildningsnivå och är i mindre utsträckning beroende av skogen som inkomst.

Livsstil i stället för levebröd

Detta innebär att det som tidigare var nödvändigt levebröd blir mer av en livsstil. Familjegårdar blir fritidshus och skogsbruk, jakt, fiske, svamp- och bärplockning blir fritidsintressen i högre grad. Traditioner och fastigheter knyter därmed den stadsboende skogsägaren till en landsbygd.

Forskarna menar att det därför blir svårt att dra slutsatser om skogsägarnas preferenser och handlande utifrån var de bor. Uppdelningen mellan stad och landsbygd för att förstå skogägarskapet visar sig också ha liten relevans.