Fredag morgon vid Svartbäcksskolan i Haninge möts personal, elever och hundägare i området av den så kallade Södertörnsvargen. En norsk vargtik med sändarhalsband som verkar gjort området till sitt.

Här om veckan var vargtiken i Sorunda, i Nynäshamn, runt Fagerviksskolan, djurägare och stall.

I Tyresö har vargen setts flera gånger, bland annat på gårdsplan precis i närhet av tamdjur och nära hundägare på promenad. Flera personer vittnar om att vargen varit svår att skrämma bort, ens med skott från startpistol i luften. I Huddinge börjar flera observationer av varg strömma in.

Gång på gång, under flera månaders tid, finns observationer och vargmöten som bekräftar att vargen kommer nära, följer efter och gärna är inne bland hus, skolor och förskolor runt om på Södertörn.

Ett socioekonomiskt problem

När en varg kommer in i samhällen och river tamboskap, följer efter människor och hundar samt skapar otrygghet för boende, då är det ett socioekonomiskt problem. Ett naturligt beteende hos en varg är att vara skygg och hålla sig undan.

När vargen, trots god tillgång till mat i skogen, totalt oskygg ger sig in på gårdar oavsett tid på dygnet blir det svårmotiverat för bönder att hålla sig med tamboskap. Det strider mot att vi i Sverige vill ha en lokal livsmedelsproduktion, öppna landskap och en levande landsbygd.

När vargen går in på gårdar och jagar människor tillbaka in i bilar eller hus, skrämmer ryttare, följer efter människor och djur samt går omkring bland skolor och förskolor så skapar det otrygghet.

Här måste socialekonomiska faktorer väga tyngre än ekologiska faktorer. Debatten är dock oerhört polariserad, de som hörs mest är för eller mot varg.

De flesta är nog för varg och andra rovdjur i skogen, men inte runt sin egen husknut. Ibland kanske en del inte heller vet vad de tycker förrän de har vargen som granne.

Inget värdefullt dna

Riksdagen har beslutat att vi ska ha 170–270 vargar i landet, och vi har ny statistik, som är dna-säkrad, som visar att vi har över 350 vargar.

Södertörnsvargen har inte något speciellt värdefullt dna som skulle motivera att flytta henne för att spara för vidare avel. Vi har fler vargar än vad riksdagen har beslutat. Vi har en varg inne i tätbebyggt område med ett oönskat beteende.

Vi får inte glömma att den enda predatorn på vargen är människan. Om vi på riktigt ska ta ansvar för en biologisk mångfald och ha ett samhälle som fungerar långsiktigt hållbart, måste det också bli enklare att få tillstånd för skyddsjakt då en varg med oönskat beteende ger sig in i samhällen och skapar otrygghet och river tamboskap.

En varg som uppvisar ett oönskat beteende bör tas bort eftersom avel på sådana gener varken gynnar vargstammen eller omvärlden. Sedan är det rimligt att vi följer de beslut som riksdagen, Sveriges högsta beslutande församling, har fattat.

Hur ska det annars se ut om vi börjar frångå beslut här och där? Självklart ska vi följa riksdagens nuvarande beslut om antal vargar.

Vargfrågan är naturligtvis inte en lätt fråga, men när vår trygghet ställs mot en totalt oskygg varg, där människan är vargens enda predator, då måste tryggheten väga tyngre än ekologiska faktorer.

Alexandra Anstrell (M)

Haninge

Erik Ottosson (M)

Huddinge

Harry Bouveng (M)

Nynäshamn

Peter Freij (M)

Tyresö