Nisse Sjöholm.

Den 2 december skadsköts ett cirka 100 kilo tungt vildsvin i Agusa vilthägn. Men innan eftersökspatrullen hann spåra upp vildsvinet hade detta gått in i nästa såt.

Och det var när drevkarlarna höll på att gå igenom såten som Nisse Sjöholm klev rakt in i vildsvinsgaltens sårlega.

Ingen visste att den gått in i den såten. Jag hade bössan på ryggen. Drevkarlarna har alltid bössa med sig för sin personliga säkerhets skull och för att kunna avliva skadat vilt, säger Nisse Sjöholm.

Han skulle runda ett buskage med enbuskar när vildsvinet gick till attack.

Jag hade inte hunnit skjuta. Samtidigt som jag fick syn på galten var han på mig.
Vildsvinsgalten skar först upp ett djupt sår på utsidan av låret.

Jag kände att det blev varmt om benet och satte ner handen. Då blev även handen skadad.

Därefter gav sig vildsvinet på hans underben. De sylvassa betarna som stack ut sju centimeter utanför munnen skar rakt igenom stövel och skinnbyxor.
Den slog med huvudet upp och ner hela tiden och jag fick två djupa sår i vadmuskeln.

Såg händelsen
En skytt såg hela händelsen. Han rapporterade på radion att ett vildsvin attackerat en drevkarl.

Då kom det folk springande. Jag tror att det var människorna som fick vildsvinet att lämna platsen. Skytten sköt det när det kommit iväg en bit från mig.

Drevkarlarna gjorde ett fantastiskt arbete med att ta hand om den skadade.

Bland annat var Kenneth Nilsson med, han är brandman och vet hur man tar hand om skador. Han tog ett skärp och band om benet och sedan satte de tryckförband.

Öppna sår
Efter en halvtimme kom ambulansen.

Först gjorde det inte ont. Men smärtan tilltog. De sista tio minuterna var hemska. Då höll jag på att krypa ur skinnet.

Han fick morfin av ambulanspersonalen i skogen och 30 minuter senare var han på sjukhuset i Kristianstad.

De opererade på kvällen och rengjorde såren. Men de sydde inte. Jag fick ligga med öppna sår i ett och ett halvt dygn innan de sydde. Sjukvården gör visst så för att minska risken för infektioner.

Strax före jul mådde Nisse Sjöholm förhållandevis bra, även om han fortfarande gick på smärtstillande medicin.

Benet är svullet men det går åt rätt håll.

Ingen rädsla
En otäck händelse som denna skulle kunna skapa rädsla för att ge sig ut på vildsvinsjakt igen. Men så känner inte Nisse Sjöholm.

Bara jag kan gå så ställer jag upp igen. Fast jag skulle inte ha bössan på ryggen.

Men i detta fall hade det inte hjälpt. Jag hade inte hunnit skjuta.

Man ska alltid tänka på att informera alla som deltar i jakten om eventuella skadskjutningar. Då höjs uppmärksamheten och beredskapen för att agera. Som drevkarl ger man sig då kanske inte in i de allra tätaste snåren. Säkerheten är viktig och kanske kan man lära sig något av detta.

De jägare som var med räddade mig och jag är tacksam. De agerade perfekt. Det är skönt att veta att man har så bra jaktkamrater, säger Nisse Sjöholm.