Den nya rovdjurspolitiken skulle bland annat ta mer hänsyn till berörda människor, den skulle ge en aktiv rovdjursförvaltning och lätta på rovdjurstrycket i delar av Mellansverige. Det utlovade Alliansen, stödda av Sverigedemokraterna och till stora delar även Socialdemokraterna.

– En trovärdig rovdjurspolitik kräver en aktiv förvaltning. Vi måste ta mer hänsyn till privatpersoner och företagare, sa dåvarande Miljöminister Lena Ek (C) i inledningen av sin presskonferens när propositionens innehåll presenterades på Rosenbad.

– Vi behöver lätta på rovdjurstrycket i delar av Mellansverige, fortsatte Lena Ek.

Lyssna på vad Lena Ek sade till Svensk Jakt vid presskonferensen på Rosenbad.

Svenskjakt.se gjorde en diger rapportering när den nya rovdjurspolitiken presenterades och fångade även upp de omedelbara reaktioner som kom. Du kan läsa vår rapportering här.

Så stod det i propositionen

I propositionen ”En hållbar rovdjurspolitik”, som regeringen överlämnade till riksdagen den 12 september 2013, står under rubriken ”Propositionens huvudsakliga innehåll” följande:

”Delegering till länsstyrelsen av skyddsjaktsbeslut bör ske utan begränsning. När ett förvaltningsområde har nått miniminivån för en art bör delegering av beslut om licensjakt efter den arten kunna ske utan begränsning till länsstyrelserna i området. Huvudregeln bör fortsätta vara att sökanden genomför och bekostar skyddsjakten.

Ytterligare steg bör tas för att regionalisera förvaltningen. I fråga om förekomst av rovdjur bör ”miniminivå” ersätta ”inriktning” och ”regionala nivåer”.

Propositionen undertecknades av dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och Miljöminister Lena Ek (C).

”En trovärdig rovdjurspolitik kräver en aktiv förvaltning.”

Lena Ek (C)

Politikerdebatt

Under mellanperioden, från när propositionen lagts fram till att riksdagen skulle fatta beslut, pågick givetvis en politikerdebatt om innehållet i propositionen. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet deklarerade omedelbart att partierna skulle rösta nej till Alliansregeringens förslag. Det var också väntat – sett till att partierna även tidigare sagt nej till aktiv förvaltning av stora rovdjur.

Mindre väntat var dock att inte heller Socialdemokraterna skulle komma rösta för propositionen i sin helhet.

För i slutet av november 2013 bröt rovdjursförhandlingarna mellan Alliansen och Socialdemokraterna samman. Detta trots att man på förhand bara kunde se små skillnader i partiernas ståndpunkter kring hur de stora rovdjuren och människorna som bor med rovdjuren skulle hanteras.

Svenskjakt.se den 27 november 2013.

Olika politikerversioner

Enligt Socialdemokraternas dåvarande jaktpolitiske talesperson Helén Pettersson ville Socialdemokraterna ha med två texter om områden som det rått vissa missförstånd kring sedan propositionen presenterats. Det handlade, enligt Helén Pettersson, om att (S) ville ha med att den totala rovdjurspopulationen kunde vara större än det totala antalet för gynnsam bevarandestatus.

Det andra (S)-kravet var att det skulle förtydligas att man även i framtiden skulle hålla koll på den svenska vargstammens genetik.

Bengt-Anders Johansson (M) var den som ledde förhandlingarna. Han förklarade uppbrottet med att det ”i klartext handlar det om att Socialdemokraterna vill ha fler vargar, men det handlar inte enbart om det.”

Högt tonläge

Tonläget var högt från båda politikerlägren efter uppbrottet. Båda parter skyllde uppbrottet på den andra parten, men vad det egentligen var som gjorde att förhandlingarna bröt samman, trots att partierna i grunden ville samma sak, är inte känt för oss som inte var med under förhandlingen.

Kontentan blev i alla fall att Socialdemokraterna lade fram ett eget förslag till riksdagen. Att Socialdemokraterna och Alliansen ändå inte stod långt ifrån varandra underströks dock av skrivningen i Socialdemokraternas reservation: ”Trots vissa skillnader står vi till stora delar bakom propositionen.”

Klubbades igenom

Strax före klockan 14.00 tisdagen den 10 december 2013 röstade riksdagen igenom propositionen ”En hållbar rovdjurspolitik”.

När omröstningen om Socialdemokraternas reservation genomfördes stödde 176 ledamöter, det vill säga Allianspartierna plus Sverigedemokraterna, regeringens förslag. 100 Socialdemokrater röstade sitt förslag och 43 ledamöter från Miljöpartiet och Vänsterpartiet avstod från att rösta.

Gynnsam bevarandestatus

Förutom att lätta på rovdjurstrycket och en aktiv rovdjursförvaltning beslutade riksdagen att 170–270 vargar, 700–1.000 lodjur och 1.100–1.400 björnar ska vara gynnsam bevarandestatus för respektive art i landet. Blir rovdjuren fler kan de licensjagas, enligt riksdagens beslut.

Riksdagen beslutade även att rovdjursförvaltningen ska decentraliseras och mer makt ges till länsstyrelserna och dess viltförvaltningsdelegationer.

Vidare klubbade riksdagen igenom att toleransnivån för skador på ren orsakade av stora rovdjur ska vara maximalt tio procent räknat på samebyns faktiska renantal, samt att ”politisk samverkan mellan Sverige, Norge, Finland och Ryssland om framför allt varg bör fortsätta och fördjupas.”

Här kan du läsa vad ”En hållbar rovdjurspolitik” innehåller i sin helhet.

”Politisk samverkan mellan Sverige, Norge, Finland och Ryssland om framför allt varg bör fortsätta och fördjupas.”

Ur ”En hållbar rovdjurspolitik”

1 096 dagar senare

I dag, lördagen den 10 december 2016, har det gått 1.096 dagar sedan riksdagen fattade beslut om ”En hållbar rovdjurspolitik”.

Hittills har inte besluten om aktiv, adaptiv och decentraliserad rovdjursförvaltning fungerat i praktiken.

Vargstammen är större i dag än i december 2013.

Vargstammen är tätare i vargområdena i till exempel Värmland, Gävleborg och Dalarna.

Inte en enda länsstyrelse i vargbältet har lyckats sänka vargstammen i sitt län med hjälp av jakt. Detta trots att länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer fattat beslut om förvaltningsplaner som syftar till att sänka vargstammen i sina län.

Läs även
• Efter riksdagens beslut – så har vargjakterna varit