Efter att återkommande tagit upp frågan i olika stövarsammanhang har jag med all önskvärd tydlighet fått förklarat för mig att vildsvin har klövar på fötterna och att de därför inte kan drivas av svenska stövare.

Ja och nej

Jag anar att resonemanget med ja till tassar och nej till klövar antogs när den svenska faunan såg annorlunda ut och det var för den tiden ett förståndigt beslut.

Det jag ställer mig frågande till är att de som nu, cirka 100 år senare, förvaltar raserna fortfarande och med en dåres envishet håller fast vid detta, trots att raserna minskar i popularitet på ett alarmerande sätt.

En jakthundselit

Jag har funderat mycket över om det finns någon anledning till att just de svenska stövarna inte är lämpliga för jakt på vildsvin, och kommer varje gång fram till slutsatsen att jakten anses för enkel. Stövarsverige ser sig själv som jakthundseliten och att erkänna vårt nygamla viltslag som ett lämpligt jaktvilt även för stövare, gör stövarjakten mer allmän.

Det råder inget tvivel om att vi har otroligt många erfarna och duktiga hundmänniskor i stövarkretsar, men högmodet är påtagligt inom organisationen. Beviset för det är tydligt att se för oss alla, då vikande medlemstal och födseltal inte förändrar beslutet om vildsvinsjakt.

Detta högmod riskerar att bli de svenska stövarrasernas fall.

Som på björn

Att man i dag får göra om provet för rådjursrenhet om hunden driver vildsvin visar ju hur genomarbetat beslutet är.

Nej, öppna för jakt på vildsvin på samma sätt som för jakt på björn och lämna meriterandet åt klubbarna som är specialiserade på djurslaget.

Gunghultarn